3–1 till Riksgälden. Börsen har, med ett undantag, inte en chans att matcha den avkastning som ett sparande på Riksgälden har genererat.

Och vi talar inte bara om korta tidsintervaller utan även på riktigt lång sikt. Mätt under de senaste 10 och 20 åren får börsen storstryk.

Det har helt enkelt varit ett kusligt årtionde för aktiesparare. De vedertagna ekonomiska teorierna tycks inte längre hålla – att aktier över tid ger den bästa avkastningen.

– Har man följt börsindex eller ­sparat i indexfonder är de senaste tio åren definitivt ett förlorat årtionde, säger Peggy Bruzelius, styrelseproffs och ledamot i bland annat Scania och Electrolux. Hon påminner dock om att för enskilda aktier i stabila bolag kan bilden mycket väl vara en annan.

SvD Näringsliv har satt upp ett exempel med vännerna Pelle, Lisa och Kalle som vid fyra tillfällen de senaste 20 åren har satt in 10 000 kronor i olika sparformer. Riksgälden, SEB och Nasdaq OMX har hjälpt till med sifferunderlag och uträkningar.

Pelle är trogen aktiesparare. Lisa har köpt obligationer på Riksgälden medan Kalle har behållit pengarna på bankboken.

1 Lisa är en solklar vinnare. Inte bara för att hon har mest pengar på tre av de fyra kontona (börsen har bättre avkastning på fem år) utan för att hon dessutom har sluppit oroa sig. Statsobligationer hos Riksgälden är ju ett riskfritt sparande till skillnad från börsens febriga svängningar hit och dit. Den enda nack­delen med Riksgälden är att kapitalet är låst i ett visst antal år.

De 10 000 Lisa köpte obligationer för 1988 har i dag växt till drygt 41 000 kronor. De 10 000 hon satte in 1998 har stigit till 14 500. Det ger en av­kastning på 311 respektive 45 procent.

2 Pelles aktieportfölj, som är en tänkt indexportfölj, hänger inte alls med i sammanhanget. Aktie­investeringen för 20 år sedan är i dag värd 35 100 kronor. Medan satsningen för 10 år sedan bara är uppe i blygsamma 13 100 kronor. Avkastningen är 251 procent respektive 31 procent. De årliga utdelningarna är inkluderade i siffrorna.

3 Kalles kassaskåpssäkra bankbok har inte överraskande sämst ­avkastning. Men kapitalet har ändå växt till 24 400 kronor på 20 år, plus 144 procent.

Allt handlar naturligtvis om vilka perioder man väljer. En liknande jämförelse för ett och halvt år sedan, när börsen stod på topp, hade gett ett helt annat utfall. För alla tre sparformer handlar det om en bruttoavkastning, kapitalskatt på 30 procent tillkommer.

– Vi är inne i en exceptionell kris just nu. Vi har haft två börskrascher de senaste tio åren. Dels den nu pågående finans- och kreditkrisen, dels it-kraschen i början av 2000-talet. Det slår hårt mot avkastningen, säger ­Sture Nordh, ordförande i TCO och styrelseledamot i statliga Fjärde AP-fonden.

– Att Riksgälden slår börsen på både 10 och 20 år är ändå överraskande. Vi är nog fler som borde fundera över den sparformen.

Några verkar redan ha tänkt. Statistik från VPC visar att många svenskar har fått nog av aktier. Antalet som i dag direktäger aktier är 2,1 miljoner, en minskning med en halv miljon från år 2000. Då var siffran var 2,6 miljoner.

Men trots allt börselände och trots rekorddystra konjunkturprognoser för 2009 vågar Peggy Bruzelius och Sture Nordh och även Aktiespararnas ordförande Hans Tson Söderström dra en lans för aktier som sparform. Men de gör det med extremt nogsamma förbehåll.

– Du ska satsa på bolag vars verksamhet du förstår och du ska ha en sparhorisont på minst tio år, säger Peggy Bruzelius.

Sture Nordh går längre än så:

– Jag anser att horisonten snarare bör vara uppemot 40 år. Och det ­säger sig självt att det då inte handlar om ett sparande i en vanlig hushållsekonomi, snarare till barnen eller till barnbarnen.

Båda två återkommer gång på gång till riskerna. Sparande i aktier innebär att du kan förlora dina pengar. Den självklara slutsatsen tenderade att försvinna under börsens senaste glansår 2003–2006.

– Jag tror att vi kommer att få se en större riskspridning framöver när det gäller olika investeringsslag. Det finns gott om exempel där privatpersoner och institutioner har haft för hög andel aktier i sin portfölj i förhållande till vad de tål, säger Peggy Bruzelius.

Aktiespararnas Hans Tson Söderström begår väl snarast tjänstefel om han inte förordar aktier som sparform men även han poängtera riskerna och att man ska följa organisationens gyllene råd: att spara långsiktigt, att spara regelbundet och inte lägga ägg i samma korg.

– Men vem vet, det är kanske ett ­gigantiskt köpläge just nu. Privat ligger jag definitivt inte på säljsidan, ­säger Hans Tson Söderström.

– Men visst har vi ett trist årtionde bakom oss. Men om det är någon tröst så har det ju hänt förr. Under hela 1970-talet stod börsen i praktiken stilla. Medan 1980-talet och 90-talet var två extremt bra decennier, säger Hans Tson Söderström.

Han menar att många småsparare tyvärr ofta går in vid fel tillfälle. När alla ropar köp och kvällstidningarna är fulla av aktietips då ska man vara extremt försiktigt.

När läget tycks nattsvart kanske man däremot ska fundera på en investering. Alla som har blivit rika på aktier har gått in när börsen har fallit länge, enligt Hans Tson Söderström.

Läxan då? Vad har vi lärt oss av det som har hänt?

– Att vi har undervärderat riskerna, det är det största felet. Och trott för mycket på goda råd från så kallade experter, säger Sture Nordh.

Rättelse: Procentsatsen för avkastningen för Stckholmsbörsen från 1988 till nyår var exklusive utdelningar, inte inklusive, som uppgavs i fotnoten till grafiken. Enligt Nasdaq OMX finns inte statistik på indexutvecklingen så långt tillbaka som inkluderar utdelningar. Men att avkastningen blir betydligt större än de 251 procent, som angavs i artikeln är klart, enligt Nasdaq OMX. Hur mycket större kan de inte uppge, tidsserier saknas.