TILL SIST | Sara Lomberg

En undersökning från United Minds och Timbro från i förra veckan visar att den som har en sparbuffert inte bara är en lyckligare människa, utan också snällare, mer jämställd och nöjdare med jobbet. Tror jag det. Det finns mer utrymme att agera på känsla helt enkelt.

Men varför är vi då så dåliga på att skapa den där lyckobufferten? En studie från Institutet för Näringslivsforskning, från i december visar att 30 procent av svenskarna helt saknar förmögenhet eller har en nettoskuld. Om man bortser från bostaden har 80 procent inga reserver alls.

Det kan tyckas rimma illa med den svenska Bror duktig-mentaliteten som anser Spara vara en klart finare flicka än Slösa.

Privatekonomerna ser främst två förklaringar:
1. Vi har inte råd, och det i sin tur beror främst på att vi betalar hög skatt.
2. Vi förlitar oss på det svenska trygghetssystemet.

Att börsen fortsätter rasa bidrar inte till att öka svenskarnas förmögenhet – eller sparlust. 2007 blev första året någonsin, troligen, som småspararna inte bara fortsatte att ge upp det direkta aktiesparandet utan också drog sig ur fonder.

Kanske får den nya borgerliga politiken, med lägre skatter och lägre bidrag, fler att lägga undan mer för eget behov. Åtminstone är det så vi skulle behöva agera, tycker privatekonomer. Men många med låg inkomst kan ha svårt att få till ens ett litet sparande. Och frågan är hur lycklig man blir på vägen om marginalerna egentligen inte finns.

Den som vill bli inspirerad i sitt sparande kan logga in på bloggen ”miljonär innan 30”. Den drivs av en ung kille i Stockholm med ett enda mål i livet – att bli rik. Toksnålar sig genom vardagen och är osäker på hur han skulle agera om flickvännen ställde ett ultimatum – det extrema sparandet eller henne. Förmodligen, skriver han, skulle han förhandla fram en lösning och avsätta en blombudget åt henne på 100 kronor per månad.