Det handlar om att undvika fällor, olika typer av hinder som alla leder till samma tråkiga resultat – en lägre pension. För oavsett om du tycker ämnet är dötrist eller med liv och lust planerar för ett rikt liv som pensionär, finns det många små detaljer som bidrar till att slutsumman inte alls blir den du hoppats på. Och då pratar jag inte om att börsen går upp eller ner. Under ett kanske fyrtioårigt långt pensionssparande kommer börsen att hinna svänga ett antal gånger, det är bara att acceptera.
För kvinnor handlar fällorna istället om vår syn på risk och hur andra tror att vi ser på risk. Statistiken visar att fondsparandet i stort är lika vanligt bland kvinnor som bland män, men därefter kommer skillnaderna och det är synen på risk som är den allra största.
Kvinnor kan hamna i två fällor. Dels så uttrycker vi oss försiktigare. ”Kan jag få en så riskfri placering som möjligt, tack” och dels så får vi försiktigare råd – kvinnor förväntas ju vilja vara försiktigare i sina placeringar. Den ena leder i värsta fall att våra sparpengar hamnar i en räntefond, en fondtyp som idag inte ger mer än om du har pengarna på ett vanligt bankkonto. Det andra innebär att våra pengar hamnar i fonder som inte alls ger den avkastning som vi på sikt har möjlighet att få. Vi vill ju så hjärtans gärna lyssna till vår kompis rådgivaren.
Jag pratade nyligen med Pia Nilsson, vd för Fondbolagens Förening, som menade att den risk vi vill ha egentligen inte behöver vara särskilt annorlunda jämfört med den risk som män är beredda att investera till. Vi bara uttrycker oss olika och därmed blir resultatet olika, både i form av placeringar och på nedersta raden, när vi så småningom ska leva upp våra sparpengar.
Därför, tänk igenom en gång till vad det är för risk du är beredd att ta och var lite våghalsig: be att få samma råd som din man skulle få. Det kan innebära att du går emot dina instinkter som du har rotade i hjärtat, ja, men det kan också löna sig, något som borde styra det verkliga valet.
