Att malm- och stålindustrin var djupt inblandade i de tyska krigsinsatserna är känt sedan tidigare och mycket omdebatterat. Men nu visar det sig att mätt i företagens kreditgivning till Tyskland var skogsindustrin mångfalt större än någon annan bransch.
Företagen inordnade sig efter tyska påtryckningar - och med regeringens goda minne - i det som kallades “Grosswirtschaftsraum”. Det var en ekonomisk motsvarighet till det geografiskt-militära “Lebensraum” . En tullfri zon med tyska riksmark som valuta och tysk styrning av handeln. Syftet var bland annat att trygga Tysklands tillgång till råvaror.
Rent formellt handlade samordningen om att den svenska industrin underställde sig en svensk-tysk träkommission. Bland de inblandade företagen fanns SCA, vars vd Torsten Hernod aktivt verkade för att staten skulle ge exportkreditgarantier åt skogsbolagen.
- Men jag har inte sett något fall där de svenska företagarna var nazistsympatisörer, säger Birgit Karlsson till Finansnytt med Näringsliv24.
Karlsson är docent i ekonomisk historia och har skrivit rapporten. Den ingår i “En (o)moralisk handel?”, och är en del av en skriftserie från Levande Historia.
Drivande från tysk sida i skogsuppgörelserna var ministerialdirektören Parchmann, en medlem i nazistpartiet som var personlig vän med Hermann Göring. Men det handlade inte om någon entusiasm från svensk sida.
-Det är klart att det var kollaboration, men det var under tvång. Och den svenska regeringen såg till det svenska folkets säkerhet och försörjning, säger Birgit Karlsson.
Det svenska intresset för att delta i träkomissionen svalnade allt mer ju sämre det gick för Tyskland i kriget och 17 november 1943 avbröts samarbetet.
