Med Alptopparna i bakgrunden och slottet som klänger högt ovanför Vaduz påminner staden med sina 5000 invånare om en sömnig liten turistidyll. Välbärgad. Men knappast ett skatteparadis. Eller var finns de svindyra boutiquerna? Och lyxbilarna? Inte en enda Rolls Royce på parkeringsplatserna utanför bankerna.
Det är först på bakgatorna bland oansenliga hyreshus som vi upptäcker de diskreta små brevlådeskyltarna med namn som VTM Trust, Bonus Capital Trust eller United Investment Trust. Och faktiskt: en tyskskyltad Bentley och något senare en Mercedes 500.
Här jobbar härskaror av hårt specialiserade skattejurister och förmögenhetsförvaltare som är själva stommen i Liechtensteins lika hemlighetsfulla som lukrativa finansvärld.
Deras uppdrag: hjälpa till att grunda och förvalta privata stiftelser som i regel låter ägarna och deras förmögenheter vara anonyma. Helt legalt. Men till förtret för skattemyndigheterna i länder som Tyskland, Italien, Frankrike och Sverige som hugger i sten när de ber om rättshjälp i Liechtenstein. Sammanlagt finns idag 42651 stiftelser, och det i ett land med bara 35 000 invånare. Över 90 procent har utländska ägare.
–Vi är inget skatteparadis. Men skyddet av privatsfären är för oss en viktig princip, säger i ett samtal med N prins Max von und zu Liechtenstein, koncernchef för LGT-gruppen och medlem i den liechtensteinska furstefamiljen som residerar i slottet ovanför staden.
LGT-gruppens privatbank och förmögenhetsförvaltning står i centrum för skattehärvan som briserade för tre veckor sedan när tyska skattepoliser och åklagare genomförde en spektakulär gryningsräd mot tyska postchefen Klaus Zumwinkel, en av landets mest respekterade företagsledare och rådgivare åt förbundskansler Angela Merkel.
Minst 1400 personer med konton hos LGT finns på en cd-skiva som tyska underrättelsetjänsten BND för två år sedan köpte. De betalade nästan 40 miljoner kronor till en före detta bankanställd som nu tros leva under ny identitet i Australien. Sammanlagt rör det sig om tillgångar på uppåt 5 miljarder schweiziska franc, knappt 30 miljarder kronor.
–Mitt livs bästa affär, jublade nyligen Tysklands finansminister Peer Steinbrück.
–Vi investerade 4 miljoner euro och räknar med att dra in skattepengar på minst 300 miljoner euro.
Hundratals brottsutredningar har nu inletts. Ett stort antal skattesmitare har anmält sig frivilligt. Den stora frågan är var åklagarna ska slå till härnäst. Hos en idrottsidol? En politiker eller ännu en företagsledare?
Sedan skatterazzian i mitten av februari har LGT förlorat 100 miljoner schweiziska franc netto (omräknat knappt 600 miljoner kronor) i förvaltat kapital. Bruttoutflödet är troligen många gånger större.
–Våra kunder är naturligtvis oroade, medger prins Max.
–Och själv är jag minst sagt irriterad över den ensidiga och delvis felaktiga rapporteringen i medierna.
Prins Max försäkrar att LGT, som förvaltar en förmögenhet på 103 miljarder schweizerfranc, lever upp till alla internationella regler mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Här kan LGT mäta sig med de bästa bankerna i världen.
Men skattefusk är en helt annan sak. Det har varken banken eller myndigheterna i Liechtenstein med att göra.
–Det är inte vår uppgift att kontrollera att våra kunder betalar skatt, fastslår prinsen och pekar på att utlänningar som undanhåller skatt inte gör sig skyldiga till brottslig handling i Liechtenstein.
LGT som ägs av furstefamiljen är Liechtensteins största och mest framgångsrika bank med en nettovinst på 255 miljoner schweiziska franc (cirka 1,5 miljarder kronor) förra året, en uppgång med 41 procent.
Huvudkontoret ligger utmed genomfartsleden Herrengasse. I entrén möts man av en videoskärm som visar tavlor målade av Rubens och Rembrandt som ingår i furstens privata konstsamling.
”Ädelmetaller” står det på en av de stängda dörrarna bakom vilken guldmynt och tackor säljs. ”Diskreta ärenden” på en annan.
Bankvalvet med de långa raderna av bankfack får vi inte fotografera. Inte heller bankens medarbetare som till övervägande del ägnar sig åt att förvalta stora privata förmögenheter.
