Tänk om en bank skickade ett besked att ni var skyldig ett visst antal tusenlappar. Ni påpekade då att det var ni visst inte, eftersom pengar satts in på ert konto i banken.
Tänk om banken då svarade att det kan vi inte ta någon hänsyn till, eftersom pengarna på kontot kan gå till någon annan skuld som vi kanske kommer på. Sannolikt hade ni inte tyckt att det var någon riktigt bra bank.
Rentav hade ni bytt bank. Det finns många att välja på. Däremot finns det bara ett Skatteverk som alla är tvingade att ha affärer med.
Detta Skatteverk skickar i dagarna ut miljoner ekonomiska årsbesked för 2007 till invånarna i Sverige. Där anges registrerade inkomster av olika slag, pensionssparande, och annat.
Sedan kommer hårdvaran. Det är skatt som har betalats in respektive skatt som skulle ha betalats med tanke på inkomstuppgifterna.
Det blir återbäring eller restskatt på sista raden. Åtskilliga som får ett ”beräknat belopp att betala (exklusive ränta)” luras emellertid av Skatteverket.
Detta behagar nämligen inte att i sina kalkyler att ta med inbetalningar som den skatteskyldige själv gjort. Åtskilliga av dem Skatteverket uppger har betalat för lite skatt har redan gjort rätt för sig. En hel del ska i själva verket ha pengar tillbaka.
Det kan vi inte ta någon hänsyn till, säger personer på Skatteverket. Pengarna på skattekontot är inte öronmärkta. De kan behövas för annat som vi kan hitta i det förgångna.
Men sådana krav kan förstås komma även om det inte finns några pengar på skattekontot. Pengarna får då betalas in.
Skatteverkets resonemang är ologiskt. Om någon har sålt fondandelar blir det skatt med 30 procent av vinsten.
Skattens storlek är inte svår att räkna ut. Banken ger exakta uppgifter om inköpspris, försäljningspris och vinst.
Om personen går till sin arbetsgivare och ber denne att dra den uträknade skatten från lönen, kommer Skatteverket att behandla pengarna som ”avdragen skatt enligt kontrolluppgifter”.
Betalar istället personen själv in beloppet går det till ett skattekonto som döljs i hanteringen. Det finns ingen uppgift alls om beloppen på skattekontot i deklarationsblanketten.
Därmed skapas förstås osäkerhet hos inbetalaren. Har pengarna inte nått Skatteverket, eftersom de inte finns med någonstans?
Personer med mindre gott minne kanske inte kommer ihåg inbetalningen och betalar angiven restskatt med bifogat inbetalningskort.
Det tas hänsyn till skattekontot när den slutliga skatten fastställs, påpekar Skatteverkets folk. Kanske det. Men det finns inte ens en ruta på deklarationsblanketten för att tala om att extra skatt har inbetalats.
Det är alltså lika bra att strunta i fyllnadsinbetalningar och istället sätta in pengarna på ett bättre sparkonto som används till restskatt. Att pracka på Skatteverket pengar som hålls hemligt på ett sidokonto är inte meningsfullt.
