Han skulle gärna vilja driva Skandiamålet vidare till Högsta domstolen, men han kommer inte att göra det. Hovrättsdomen som frikänner Lars-Eric Petersson kommer att vinna laga kraft.

–Man måste vara realist, de kommer inte att ta i det eftersom det handlar om bevisvärdering, säger överåklagare Christer van der Kwast om tanken att föra målet vidare.

Han hoppas istället att någon brottsforskare granskar saken.

Van der Kwast förnekar bestämt att det är det att han förlorade målet som gör honom så engagerad. Istället anser han att Svea hovrätt kommit med en under­målig dom. Domstolen har inte förklarat varför den väljer ut viss bevisning som behandlats i målet och helt avstår från ”stora sjok” av annan.

–Domen är oerhört ensidig och torftig. Att det går en emot ibland får man ta, det har jag inga synpunkter på, men hovrätten har inte förklarat så det blir begripligt. Stora delar av bevisningen redovisas över huvud taget inte medan man vecklar in sig mycket i annat. Argumenteringen hoppar fram och till­baka.

När hovrättsdomen kom sas det att du förlorat ett mål igen. Det sägs ofta att du förlorar dina mål eller tvingas lägga ner dina utredningar. Är det så?

–Det där börjar närmast nå förtalsnivå. Vad går kritiken ut på egentligen och vem sprider den? Vad är det för mål det handlar om? Det är trist när sådant här ska stanna på sladdernivå.

Christer van der Kwast berättar att han utsatts för medie­sammanställningar av mål som han skulle ha förlorat men som han inte haft något alls med att göra.

–TV4 påstod att jag hade förlorat Trustormålet. Jag har aldrig varit inblandad i Trustormålet.

Ett mål som han inte personligen drivit men som Riksenheten mot korruption varit inblandad i är mutåtalet mot Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu. Av en händelse blev det frikännande dom i det samma dag som Petersson gick fri.

–Men där finns viktiga princip­frågor att utreda så det kommer jag att be Riksåklagaren ta vidare till Högsta domstolen, förklarar han.

Korruptionsutredningar är svåra. Lagarna är luddiga och bevisningen bökig. Oftast har alla inblandade intresse av att tiga. Det är ett område som med nödvändighet innebär att en hel del utredningar läggs ner.

–Men ska man avstå från att utreda Jas-Gripen därför att det finns en risk att man måste lägga ner? Ska man avstå att pröva saker i domstol för att få veta var gränserna går?