I dag tisdag ska politikerna i Stockholms läns landsting fatta beslut om en av de allra största investeringarna; i Nya Karolinska Sjukhuset även kallat NKS.

Det är många och krångliga siffror i underlaget till beslut som jag fått möjlighet att ta del av. Men förenklat går det ut på att det ska kosta 7,9 miljarder att bygga sjukhuset. Dessutom ska byggherren få 5,1 miljarder för sitt arbete och diverse kringkostnader. Bara det är långt mer än vad som brukar läggas på en byggherre.

Ändå räknar politikerna med att allt ska kosta 18 miljarder. Jag får inte siffrorna att stämma, så frågan är om de redan från början räknar med att byggherren ska spräcka budgeten i vanlig ordning.

Enligt rykten jag hört finns det bara ett byggbolag som är aktuellt och det är bara att gratulera dess aktieägare. På tisdagen blir vinnaren offentlig.

Går vi över till hur de 18 miljarderna ska finansieras så finns det ännu fler frågetecken. Projektet är ett samarbete mellan landstinget och privat näringsliv. De privata intressenterna skjuter till 1,3 miljarder. För detta ska de få en årlig ränta på 13,85 procent! Vem jag ska gratulera har jag inte lyckats lista ut.

Dessutom ska 8 miljarder lånas hos Europeiska Investeringsbanken och Nordiska Investeringsbanken samt hos Svensk Exportkredit.

Slutligen ska ett antal affärsbanker, både svenska och utländska, låna ut 8,7 miljarder. Vilka dessa banker är vet vi ännu inte. Men bankernas aktieägare kan glädja sig åt en synnerligen god affär.

Räntan som är utlovad beräknas som ett påslag på den för stunden helt riskfria räntan. Är denna basränta 4 procent så får bankerna först 4 procent och sedan den utlovade räntan. Och den är inte dålig. De första tio åren är den 2,25 procent. Sedan stiger den till 2,7 och efter 20 år är den 3 procent. Är basräntan 4 procent så får de alltså 6,25 procent de första åren och efter 20 år 7 procent, och detta är redan från början garanterat.

Vanligen när landsting och kommuner går ut direkt på marknaden och lånar upp pengar, eller går genom sitt eget bolag Kommuninvest, så får de låna till en ränta på 0,5-0,7 utöver basräntan.

De svenska storkommunerna och landstingen räknas till de mest solida låntagarna i världen och kan därför pruta rejält på den ränta de behöver betala. Landstingen skulle också kunna ge ut obligationer som jag tror att våra svenska pensionsförvaltare och andra investerare med glädje skulle placera i. Detta till en ränta en bra bit under den ränta bankerna nu får.

Detta lån har alltså ett påslag som är 3-4 gånger så högt som borde vara rimligt. På ett lån på 8,7 miljarder gör det varje år 135-152 miljoner kronor i extra kostnader.

Dessutom ska affärsbankerna ha en förmedlingsprovision på lånet på 2,5 procent på hela lånebeloppet. Det är 217 miljoner som de tar ut i avgift för att de ordna detta dyra lån.

För att ha något att jämföra med hittade jag några kostnader i ett folkpartiförslag inom Stockholms läns landsting. En utökning av fetmaoperationer med 75 procent kostar 45 miljoner och ett program för att hjälpa överviktiga barn, unga och vuxna kostar 20 miljoner.

Eller ta jämförelsen med utgifter på riksplanet. I de rödgrönas ekonomiska motion, som presenterades på måndagen, räcker 250 miljoner till att höja underhållsstödet med 100 kronor till alla ensamföräldrar i Sverige. Lika mycket kostar det att höja bostadstillägget för pensionärer.

Det finns mycket annat som är märkligt med det väntade beslutet i Stockholms läns landsting. Landstinget ska också skjuta till 10,4 miljarder till projektet. Det är pengar som ska gå till kostnader innan lånen är tagna och andra utgifter.

Men jag kan inte låta bli att undra varför inte landstinget tar sina 10,4 miljarder och låter bygga själva? Det räcker ju både till byggkostnaderna och till en mer normal byggherreersättning. Då skulle vi spara åtskilliga slantar som nu går till byggbolag, investerare och storbanker.

Kanske är jag för sent ute med min fråga. Skulden är i så fall min. Som många andra journalister i riksmedia är jag inte särskilt alert när det gäller att granska hur våra gemensamma pengar används i kommuner och landsting.

Men för den privata ekonomin är det ju lika viktigt att skattekronan vi ger används på bästa sätt, oavsett om den går till staten, kommunen eller landstinget.