Börsbolagens vinster slår rekord, räntan är låg, hushållen står på god fot med en stadigt växande förmögenhet och en konsumtion därefter. Det har varit svårt att se vad som skulle få börsen på fall även om farhågorna hela tiden funnits där. För inte kan väl börsen fortsätta stiga efter fyra års uppgång? Och likt ett svar som letar en fråga fick farhågorna en anledning i och med nedgångarna i Asien.

Om det var befogat med ett ras i Stockholm på grundval av skakningar med epicentrum någonstans halvvägs mellan Tokyo och Shanghai går dock att diskutera. Utvecklingen på de kinesiska och japanska börserna har tidigare haft en mycket marginell inverkan på Europa och Stockholm. Den stora skillnaden mellan argumenten för den uppgång som varit och den rekyl vi nu ser är också slående. De förra har tagit avstamp i konkreta argument som börsbolagens stigande vinster. Shanghaibörsens inverkan på Stockholmsbörsen är, i bästa fall, mer subtil.

Nedgången på Shanghaibörsen var den största på mer än tio år, men så har också utvecklingen där varit närmast explosiv och börsindex har mer än fördubblats på blott ett år. En rekyl efter en sådan utveckling är ganska normalt och borde egentligen inte sprida någon större oro. Den skakiga utvecklingen i Stockholm säger således mer om psykologin på börsen än om de ekonomiska förutsättningarna. I synnerhet som nedgångarna i Kina hade med reglering av aktiehandeln att göra och inte med ändrade förutsättningar eller utsikter för ekonomin.

Av alla de potentiella risker som kunde hota börsuppgången blev det en av de mest svårfångade som slog in – psykologi. För det är svårt att utifrån vinstkronor och ören motivera en så bred nedgång som nu är ett faktum. Dels för att det endast är en del av börsens bolag som är exponerade mot marknaden och dels för att problemen i Shanghai inte bottnar i försämrade utsikter för ekonomin. För den japanska börsen är situationen förvisso annorlunda då det är faktiska förändringar i ekonomin, närmare bestämt valutan, som skickat Tokyobörsen på en resa söderut. Men även den japanska börsen har haft en högst modest inverkan på Europabörserna tidigare och även i det fallet verkar det mest vara psykologi som spökar när det bidrar till nedgångar här på hemmaplan.

Därför kan man hävda att tisdagens uppgång var att vänta när marknaden väl lugnat sig, men riktigt så enkelt är det inte, om än att det är det mest sannolika scenariot. För när börsen väl faller blir det rationellt som investerare att dra sig ur under en period, oaktat anledningen till nedgången. Det var något som blev tydligt under raset våren 2006 när börsen föll skarpt under en kort period för att sedan återvända till tillväxtbanan när oron väl lagt sig först ett par månader senare.

Ett problem om det är psykologi som styr börsen och inte ekonomiska faktorer är dock att det inte finns någon uppenbar ”trigger” eller händelse som kan få börsen att återvända uppåt. Så den närmaste tiden kan bli skakig innan marknaden återfår balansen. Därmed har också ytterligare en risk uppenbarats i det annars så ljusa börsscenariot, nämligen rädslan för nedgång. En rädsla som blir självuppfyllande om tillräckligt många delar den. Och därför kan också fortsättningen bli skakig innan börsen återvänder till en mer normal utveckling. I synnerhet som nedgången denna vända inte tycks ha medfört några stora kapitalflöden som under majraset 2006 och om det blir en ny sättning och spararna den gången tar ut medel ur aktiefonder med mera kan det bli en skarpare nedgång.