– Det blir ju svårare att samordna förhandlingarna, för det här har ju ändå inneburit en samordning inom industrin, säger han till E24.
Men Lennart Erixon menar ändå att man inte ska överskatta betydelsen av Industriavtalet. För under den period som det funnits har det ändå varit ganska höga löneökningar för vissa grupper på arbetsmarknaden, påslag som gått utanför vad parterna kommit överens om centralt.
Vid lunchtid på torsdagen sade Teknikföretagen upp industriavtalet. Uppsägningen träder i kraft den 31 oktober i år.
Teknikföretagen anser att flera parter på arbetsmarknaden inte respekterade industrin som normbildare i avtalsrörelsen.
Industriavtalet har fungerat sedan 1998 och varit vägledande för förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare under fem avtalsrörelser.
Syftet med avtalet är att reglera formerna för avtalsrörelserna och att det är den exportinriktade industrin som ska vara löneledande.
En del bedömare har tidigare menat att årets avtalsrörelse visat att industriavtalet spelat ut sin roll, främst för att en del branscher utanför industrin har tecknat avtal först.
Bland annat har både arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna inom detaljhandeln riktat kritik mot att exportindustrin tillmäts för stor vikt.
Enligt Lennart Erixon har det sedan industriavtalet undertecknades tillkommit andra tunga institutionella förutsättningar som gör det svårt att träffa ”ansvarslösa” löneavtal på arbetsmarknaden. Därför behöver inte framtida avtalsrörelser utan industriavtalets normerande roll bli så dramatiska.
– Riksbanken har ju möjligheten att klämma till med räntehöjningar om löneökningstakten blir för hög.
– Men det blir ju mer lönekapplöpning, vilket vi lite sett i förhandlingarna redan nu, säger Lennart Erixon.
Han säger att ett motiv från arbetsgivarna kan vara att man vill få genomslag för ett ännu större inslag av lokala förhandlingar om lönerna.
Claes Stråth, generaldirektör för statliga Medlingsinstitutet, säger att han egentligen är överraskad över att avtalet hållit så länge som det gjort.
– Jag är förvånad att avtalet sades upp just nu. Men jag är inte förvånad över att det skulle komma en diskussion om avtalets innehåll.
Medlingsinstitutets arbetsuppgifter förutsätter att det finns ett industriavtal och att den konkurrensutsatta industrin ska vara löneledande. Detta gör att man skulle kunna säga att förutsättningarna för myndighetens verksamhet radikalt har förändrats.
Men Claes Stråth menar att man från politiskt håll nu får säga om man anser att den konkurrensutsatta sektorn är något annat än den del av arbetsmarknaden som ligger bakom industriavtalet.
Tror du att det finns en risk för stökigare avtalsrörelser framöver?
– Nej, inte nödvändigtvis. Det behöver inte betyda det. Om det är så att Medlingsinstitutet fortfarande har samma uppgifter, att verka för en väl fungerande lönebildning och den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll, så är det inte nödvändigt att det måste bli så.
Fackförbundet Metall reagerar starkt på Teknikföretagens uppsägning av industriavtalet. Metalls ordförande skriver i ett pressmeddelande att om en part vill ha förändringar i ett avtal så är det normala att begära förhandlingar, inte att säga upp avtalet.
- Vi är förvånade och tycker att det är ett märkligt agerande. Det är inte det besked som svensk industri behöver nu. Det skapar osäkerhet om lönebildningen i Sverige och industrins lönenormerande roll, säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven i en kommentar.
