När staten för andra gången på kort tid går in med miljardbelopp för att hålla flygbolaget SAS under armarna, är kritiken från konkurrenterna hård.

Som E24 rapporterade i tisdags anmäler en lång rad lågpriskonkurrenter den norska, danska och svenska statens planerade deltagande i SAS:s nyemission på 6 miljarder kronor, till EU-kommissionen.

Och det finns risk för att statens deltagande i emissionen kommer att tolkas om illegalt statligt stöd, det menar advokaten Manne Bergnéhr, specialist på konkurrensrätt, statsstöd och EG-rätt.

- Det finns en hel del likheter mellan Italienska regeringens argumentation när den stöttade Alitalia och den svenska regeringens argumentation när den deltar i SAS:s nyemissioner. Och i Alitalias fall ansågs stödet vara illegalt statsstöd, säger Manne Bergnéhr.

Under krisen gav italienska staten ett icke marknadsmässigt lån till Alitalia.

Italienska staten hävdade dock att detta skulle anses vara givet på marknadsmässiga villkor, eller i andra hand att regeln om lagligt statsstöd till företag i akuta ekonomiska bekymmer skulle vara tillämplig.

- Staten kan i vissa fall hänvisa till regler som möjliggör stöd till företag i ekonomisk kris och har då, under vissa förutsättningar, möjlighet att gå in och rädda ett bolag som hotas av konkurs. Men då ska krisen bero på extrema omständigheter och det ska handla om en kortsiktig åtgärd. Huvudregeln är att man kan göra det en gång, men inte flera gånger för att hålla ett icke konkurrenskraftigt bolag under armarna, säger Manne Bergnéhr.

Den italienska staten gick dock in med ytterligare ett lån efter att en tilltänkt affär med Air France föll.

- Då argumenterade italienska staten ungefär som svenska staten gör nu - man agerar bara som en privat aktör skulle göra. Eftersom försäljningen misslyckades så gav man en typ av bryggfinansiering för att bolaget skulle kunna omstruktureras för att därefter eventuellt säljas. Man räddar bolaget bara för att kunna sälja iväg det, resonerade man.

Men det gillade inte EU-kommissionen, som hävdade att lånet inte var marknadsmässigt och därmed ett otillåtet statsstöd.

Att den emission som SAS nu gör innebär att svenska, danska och norska staten tvingas gå in med flera miljarder kronor för andra gången på kort tid, komplicerar situationen. Förra våren bad SAS om 6 miljarder kronor, nu vill bolaget ha 5 miljarder.

- Jag tror att trycket från andra aktörer i branschen kommer att öka när det nu händer igen. För att statens agerande snedvrider konkurrensen tycker jag är ganska klart, säger Manne Bergnéhr.

Huruvida statens agerande snedvrider konkurrensen på den gemensamma marknaden är något som EU-kommissionens tittar på vid beslut om statsstöd.

En annan fråga som EU-kommissionen ställer sig är huruvida staten kan anses agera som en privat investerare, och om så är fallet är statens agerande inget statsstöd, eftersom bolaget inte får någon fördel. Bolaget skulle kunna få samma ”hjälp” av privata investerare.

- Enkelt uttryckt är ett kriterium att privata investerare, även långsiktiga sådana, skulle kunna tänka sig att gå in om inte staterna gjorde det, säger Manne Bergnéhr.

Om staten inte kan sägas agera som en privat investerare kan deltagandet i nyemissionen räknas som statsstöd.

- Det finns nog goda skäl att ställa sig tveksam till om staternas agerande verkligen kan jämställas med en långsiktig privat investerare i detta fall. Och att bara säga att det är så, räcker inte.

Ett argument som talar för att staten handlar uteslutande affärsmässigt är att fjärde största ägaren, Wallenbergsstiftelserna med drygt 7 procent av bolaget, tänker delta i emissionen.

Men bara för att en privat aktör deltar, betyder inte det att det inte ska betraktas som statligt stöd.

- Om staternas deltagande i emissionen är ett villkor för att Wallenbergsstiftelserna ska delta, då kan man inte ta Wallenbergsstiftelsernas deltagande som ett argument för att det inte skulle handla om ett statligt stöd, säger Manne Bergnéhr.

- Det skulle vara intressant att veta när Wallenbergsstiftelserna gjorde bedömningen att det var affärsmässigt riktigt att gå med på emissionen, och huruvida villkoret var att staterna deltog.

- Under alla omständigheter kommer en stor del av pengarna från stater, inte från privata aktörer, och den relationen har också betydelse för bedömningen om det handlar om statsstöd eller inte.

Om EU-kommissionen kommer fram till att det handlar om ett olagligt statsstöd, så ska pengarna betalas tillbaka.