En räntehöjning, med en förväntad kvarts procentenhet, är en signal på att det går bra för svensk ekonomi.

Återhämtningen är till och med kraftigare än vad som förutsågs i våras. Tillväxtprognoser skrivs upp på löpande band och mest positiv är finansminister Anders Borg.

Men aldrig får man vara riktigt glad. För det är skillnad på Sverige och omvärlden.

Runt omkring oss kommer varningssignalerna. Både den amerikanska och den europeiska centralbanken låter sina räntor ligga stilla.

De positiva tongångarna från i våras har bytts mot allt mer av framtidspessimism. Nu fylls våra inkorgar med rapporter om inbromsningar i olika delar av ekonomin. Och i de geografiska regionerna som hittills dragit världsekonomin kommer allt fler tecken på åtstramningar, senast var det den indiska centralbanken som signalerade behov av inbromsning.

De positiva tongångarna från i våras är så gott som bortblåsta – utom i Sverige och några få mindre länder.

Då skrev jag, och många andra, om hur viktigt det var att förbereda sig för de högre räntorna och hur snabbt de kunde komma. Men nu ser de ut att dröja.

Ett tecken på detta är att flera banker har sänkt sina bundna bolån de senaste dagarna. I måndags sänkte till exempel både Länsförsäkringar bank och Danske bank. Länsförsäkringar sänkte sin femåriga boränta med 0,15 procentenheter till 3,80. Aktörerna på räntemarknaden, som lånar ut pengar till Länsförsäkringar Bank, nöjer sig alltså med en årlig ränta en bit under denna nivå för att avstå sina pengar i fem år.

Räknar vi bort prutmån och bankens kostnader och vinster så hamnar vi med stor sannolikhet en bit under 3 procent.

Så ser framtidsutsikterna ut. Det kan vara glädjande för alla med stora bolån.

Kanske har vi förklaringen här till varför flera bankförespråkare på senaste tiden har propagerat för att bolånetagarna ska binda sina räntor. Det gäller att låsa fast dem innan räntorna sjunker ytterligare.

Men att tro att man ska tjäna pengar genom att binda sin ränta nu är tyvärr ganska naivt. Det är ytterst svårt att gå med vinst gentemot banken. Det är bara om marknadens aktörer samfällt gjort en felbedömning, och marknadsräntorna stiger mer än förväntat, som du kan göra en vinst.

För en bunden ränta finns däremot andra argument som trygghet och förutsägbarhet.

De sjunkande långräntorna talar egentligen om något som är riktigt illa. De låter ana att det finns en viss risk för att ekonomierna kommer att bromsa in rejält. Även om svensk ekonomi går bra så finns därmed risken att vi också kommer att påverkas. När konsumenter i USA och Europa tvingas strama åt får svenska företag inte sälja. När företagen i dessa länder går på låg fart behöver de inte insatsvarorna från svenska företag. Svårigheterna att sälja späs dessutom troligen på av en krona som stärks av att Riksbanken höjer räntan.

Och när ekonomierna bromsar in börjar allt fler tala om risken för deflation, sjunkande priser. Det är då tongångarna blir farliga – ”varför köpa bilen i dag när den blir billigare nästa år?” och så drivs spiralen allt djupare ner. Oron ökar och människor sparar hellre än lånar och konsumerar. E24:s Annelie Östlund skrev i veckan om hur banker och förvaltare världen över skriver upp sannolikheten för deflation.Risken för deflation har ökat.

Så även om den svenska ekonomin växer bra just nu, och optimismen om den egna och den svenska ekonomin är stor hos hushållen, så är risken stor för att vi kommer att drabbas av ”den andra vågen” i finanskrisens spår. Det ökar risken för att arbetslösheten biter sig kvar på dagens höga nivå eller till och med stiger ytterligare.

Så när vi kan glädja oss åt lägre boräntor än väntat bör vi samtidigt tänka på att baksidan av det myntet är att risken för att förlora jobbet ökar.

Och blir deflationen verklighet är det viktigare än någonsin att minska lånen genom att amortera. De prisstegringar som vanligen hjälper oss att betala lånen uteblir. Tvärtom stiger i praktiken lånebördan samtidigt som vi kan få fallande bostadspriser. Det är inget ljust framtidsscenario.