Att ordbehandlaren vill stava ”internet” med stor bokstav är måhända symboltungt. När fenomenet svepte in över Sverige under mitten av 90-talet blev det ett opium för Sveriges finniga källarentreprenörer, frammanade av ”Jolt Cola”, snabba börsnoteringar, och vidlyftiga optionsprogram.
Den nätbaserade skivaffären CDON.com, en del av börsnoterade MTG:s e-handelssatsning, tjänade 86 miljoner i fjol. Rekordvinsten krönte en räcka år av stigande omsättning och marginaler.
Idén att sälja skivor på nätet är dock inget som CDON kan kalla sin egen.
Visionären Ola Ahlvarsson, en av den svenska it-yrans självaste upphovsmän, prövade lyckan redan på 90-talet. Boxman skulle i fysiskt format leverera såväl musik som film till en internationell publik, och expanderade snabbt över såväl nationella som finansiella gränser. Innan bolaget sjönk den 11 oktober 2000, hade åtminstone 500 miljoner gått upp i rök.
I eftertankens kranka blekhet har det konstaterats att Boxman, liksom många svenska e-handelsvidunder, var tidiga att se möjligheter, men mindre nogräknade med logistiken; vad som dolde sig bakom webbsidans väldesignade yttre.
Bättre gick det för Ginza, postorderföretaget som efter 30 år tog klivet ut på nätet, och som än idag har en livskraftig verksamhet, om än i skuggan av det betydligt större CDON.
De sista åren av 90-talet präglades starkt av tron på e-handeln. Algonet-entreprenören Ragnar Lönn hade tidigt insett internets potential, och gjorde sitt bästa att koppla upp de svenska hushållen. I takt med att modemen började blinka i de svenska hemmen, tändes visionerna om nya handelsvanor.
Just en sådan febrig entreprenörsdröm låg bakom Letsbuyit.com. Här skulle konsumenterna tillsammans köpa stora volymer av en given vara, och på så sätt pruta ned priserna med så mycket som 40 procent.
Sajten öppnade med buller och bång i juni 1999, och hade efter bara ett år en halv miljon användare världen över.
Grundaren, Icon-miljonären Johan Stäel von Holstein, förutspådde en omsättning på över 2 miljarder, och hugade investerare kastade pengar på bolaget.
Trots en snabb expansionoch en växande kundkrets saknades något. Kvar på sista raden, efter mycket omfattande marknadsföringskampanjer, var astronomiska förluster. Holsteins drömmar om kollektiv köpkraft gick en plågsam dödslimbo innan handduken kastades in 2002.
Ett överraskande återupplivningsförsök gjordes 2006 av ingen mindre än redan nämnda Ola Ahlvarsson, men även den satsningen gick om intet.
Trots bakslagen lever domännamnet kvar, i dag som en brittisk prisjämförelsesajt. Så här i efterhand kan man konstatera att den ursprungliga affärsidén inte höll, kollektivt köpande har aldrig blivit någon hit på nätet.
Ett av it-yrans kanske mest osannolika händelseförlopp rör ett bolag som i dag går under namnet Netrevelation. Företaget var fram till slutet av 90-talet verksamt inom malmprospektering och gjorde 1995 en nätt liten vinst om knappt 450 000 kronor.
Bolaget användes sedan som fordon när entreprenören Franco Fideli tog köksvägen till börsen. Gruvbolaget kläddes om till ett investmentbolag inom it och media, något som fick aktiekursen att stiga smått otroliga 28 000 procent på några månader.
Investerarnas förväntningar var i efterhand för högt ställda, och bolaget levererade som mest en vinst på 30 000 kronor. I dag är bolaget, alltjämt förlusttyngt, verksamt inom taxibranschen.
