Hela fem av Stockholmsbörsens största bolag byter styrelseordförande under våren – Volvo, Swedbank, Industrivärden, Stora Enso och Teliasonera. Fem äldre män ersätts av – fem äldre män. Fyra svenskar och en finländare byts ut mot fyra svenskar och en fransman.

Tre av de bolag som byter ordförande är problemdrabbade. Bytet borde ha skett tidigare i alla tre fallen.

Swedbank kastar till slut ut Carl Eric Stålberg som styrelseordförande. Det är den teflonartade Stålberg som till stora delar varit generalen bakom Swedbanks expansion i österled. Även om tanken hade sina poänger, så är det väldigt illa genomfört och riskbedömningarna, vilka är helt avgörande för framgångsrik bankverksamhet, tycks helt ha lyst med sin frånvaro. Stålberg har länge varit ifrågasatt, och räddats kvar på ordförandestolen av Folksams starke man Anders Sundström som i Stålberg hittat en lämplig person att styra från kulisserna.

Förhoppningsvis är Swedbanks nya ordförande Lars Idermark starkare i förhållande till storägaren. Förutom att vara rörelsenära i sin roll som vd för KF har Idermark också en bakgrund inom Andra AP-fonden och en av Handelsbankens regionstyrelser, där det senare passar bra in i Swedbanks nya och mer jordnära strategi.

Men om Carl Eric Stålberg fått sitta kvar för länge, så är det ingenting mot Claes Dahlbäck i Stora Enso. Claes Dahlbäck har varit styrelseordförande ända sedan fusionen mellan dåvarande Stora Kopparberg och finska Enso genomfördes 1998. Fusionen gav under de inledande åren ett momentant lönsamhetslyft. Men efter den monumentala floppen med köpet av amerikanska Consolidated Paper för tio år inleddes en till synes evig utförsbacke . Försöket att lyfta Stora Ensos lönsamhet genom förvärv har varit ett stort misslyckande. Storas Ensos stora realtillgångar, kraft och skog, slumpades bort på vägen för att finansiera bygget den nu vinglande och vingklippta skogsindustrijätten.

Stora Ensos strukturella kris idag är väl så djup idag som den någonsin var under 1990-talet. Det är således ingen lätt uppgift som den tillträdande ordföranden och förre Atlas Copco-chefen Gunnar Brock har tagit på sig.

Även Volvo borde ha bytt ordförande tidigare. Den långvariga maktkampen mellan den egensinnige ordföranden Finn Johnsson och vd Leif Johansson har skadat bolaget.

Volvo har ju fått stora problem under den innevarande lågkonjunkturen, där egna strategiska beslut, som illa tajmade storförvärv och stora kassaöverföringar till aktieägarna, förvärrat läget. För en utomstående hade det varit lika naturligt att Leif Johansson som den hårdnupne Finn Johnsson hade fått släppa ratten. Men uppenbarligen hade Johansson bättre grepp om sin stol när hela havet stormade på Hisingen runt nyåret.

Att den tillförordnade styrelseordföranden Louise Schweitzer nu föreslås bli permanentad på bolagsstämman tar inte bort intrycket att det är en tillfällig lösning.

I Telia Sonera försvinner ett par styrelseledamöter tillsammans med ordföranden Tom von Weymarn. Den finländske juristen Weymarn har inte gjort särskilt mycket väsen av sig i sin roll.

Ersättaren Anders Narvinger är också känd som en försiktig general. Skåningen har en gedigen industriell bakgrund som vd för ABB AB och ordförande i Trelleborg och Alfa Laval. Även om man kan sätta ett frågetecken för hans telekomkompetens har han med sig kunnande om infrastrukturbyggande och att göra affärer på ”speciella” marknader från ABB, och service från sin styrelseplats i tjänsteföretaget Core.

Inte minst kan den ordningsamme Anders Narvinger behöva hålla efter Telia Soneras hårdhänte vd Lars Nybergs och hans mannars härjningar i Centralasien. De marknader som ska ge det stagnerande Telia Sonera lite tillväxtflärd präglas av politiska problem och korruption.

Sist men inte minst är det dags för Handelsbankssfärens maktbolag Industrivärden att byta ut en dekorerad veteran mot en annan. Enligt den klassiska successionsordningen försvinner den 70-årige bankmannen Tom Hedelius och ersätts av den 67-årige Sverker Martin-Löf, som representerar industridelen av sfären. Tom Hedelius, som lär försvinna från fler styrelser, har i decennier varit en av de verkliga tungviktarna, och låg bland annat bakom Ericssons uppmärksammande flytt av huvudkontoret till London, vilket sedan ändrades tillbaka.

Träpatronen Sverker Martin-Löf har rykte om sig att vara en synnerligen väl påläst styrelseledamot. Inte minst har han haft skogs- och hygienkoncernen SCA i ett järngrepp när det gäller det mesta från struktur till jakter.

Men Sverker Martin-Löf lär bli den sista representanten för den här successionsordningen. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan Industrivärdens storägare Fredrik Lundberg tar över styrelseklubban.