När de väl gör det är resonemanget att man inte ska fästa sig så mycket vid dem. Eller som Pia Nilsson, vd för Fondbolagens Förening uttrycker det i sin bok Fantastiska Fonder: ”Egentligen skulle jag vilja börja med att svära i kyrkan och säga att avgifternas betydelse är starkt överdriven. Det är avkastningen som spelar roll.”

Avkastningen är också utan tvekan det viktigaste för spararen men fondbranschen gör ofta likhetstecken mellan hög avgift och hög kvalitet och det är helt fel. Sambandet mellan bra avkastning och hög avgift är faktiskt obefintligt.

Sanningen är oftare det motsatta, det är troligare att en fond med lägre avgift ger bättre avkastning än en dyrare fond. Däremot är det så att den bästa aktiefonden i en viss kategori sällan är en lågprisfond men det är en annan sak.

Det kan ju kännas lite dumt för en bankkund att förhandla om tiondels procent i diskussionen med banken men här gäller det att stå på sig. Banken har oftast ingenting på fötterna när den rekommenderar en dyrare fond framför en billigare, exempelvis en indexfond. Bankens enda motiv är att kunden ska betala en högre avgift till banken.

Numer är också tillgången till billiga fondalternativ ganska god, till och med i storbankernas utbud. Swedbank erbjuder sedan ett par år ett antal indexfonder liksom SEB och Handelsbanken. Nordea har det sämsta utbudet.

Låt oss då ta ett enkelt exempel på hur avgiften kan slå. Om Stockholmsbörsen stiger med 5 procent per år i snitt över tio år och du har en Sverigefond med en avgift på 1,5 procent, så tar avgiften 30 procent av avkastningen, förutsatt att fonden följer börsindex.

En motsvarande fond med avgift på 0,5 procent tar 10 procent av avkastningen och det är en väldig skillnad.

Och differensen mellan de båda fonderna efter tio år? Den dyrare fonden har stigit 41 procent medan den billigare gått upp med 55 procent. Efter 20 år är skillnaden 99 procent mot 141 procent.

Pensionsmyndigheten har på sin sajt en annan beräkning som visar på samma förhållande.

Man skulle ju kunna tro att en duktig förvaltare snabbt kan tjäna in den extra procenten som den dyrare fonden kostar men det har visat sig att det är mycket svårt att klara det, år efter år. Uppskattningsvis är det bara en av tio fondförvaltare som klarar det ett specifikt år. Sedan gäller det ju att upprepa framgången.

Utgångspunkten för en genomsnittlig fondsparare ska alltså vara att välja den fond som har lägst avgift. Om banken eller fondbolaget rekommenderar en annan, dyrare fond är det deras sak att visa varför den är bättre. Och då ska man begära mer än bara en luddig hänvisning till ”skickliga förvaltare med mångårig erfarenhet”.

Undantaget från ”lågprisregeln” är om man vill hitta en aktiefond med potential att slå sitt jämförelseindex med bred marginal. Då ska man leta efter fond med bra track record och en förvaltare som har mod att avvika från fondens jämförelseindex. Den som vill satsa pengar i en sådan fond måste vara beredd att betala en relativt hög fondavgift.

Det finns också många fondkategorier där det ännu så länge saknas lågprisalternativ – exempelvis Ryssland, Östeuropa och Kina – och här måste man som sparare acceptera en hög avgift. Men man kan hoppas på att det inom de här populära fondområdena snart kommer billigare alternativ med indexförvaltning.

Även om avgiften spelar en viktig roll för hur en aktiefond går på sikt är den helt avgörande när det gäller räntefonder. I princip kan man säga att en billigare räntefond alltid är bättre än en dyr.

Orsaken är att alla de stora räntefonderna placerar i mer eller mindre samma räntepapper och förvaltarens möjlighet att kompensera för en högre avgift med bättre placeringar är minimal.

En annan sak att komma ihåg som sparare är att det endast är en liten del av fondavgiften som går till det man tror, det vill säga att bekosta förvaltningen av fonden. Det mesta av avgiften försvinner i provisioner till fondrådgivaren och vinst till bankens/fondbolagets aktieägare.

Vad är då en rimlig avgift för de vanligaste fondtyperna? Vad gäller både korta och långa räntefonder är svaret enkelt, lägsta möjliga.

För en korträntefond bör man inte acceptera en högre avgift än 0,2 procent. AMF:s korta räntefond har en avgift på 0,15 och den slår storbankernas tre-fyra gånger så dyra korträntefonder med hästlängder.

Långa räntefonder, ofta kallade obligationsfonder, har ofta en något högre fondavgift än korträntefonder; snittavgiften för svenska obligationsfonder ligger enligt fondsajten Morningstar på 0,55. En sparare bör enligt min åsikt inte acceptera en högre avgift än 0,5 procent och på den nivån bör fondbolaget kunna bevisa att den aktuella förvaltaren har ett exceptionellt track record.

Den högst rankade svenska obligationsfonden, enligt Morningstars lista, har en avgift på 0,15 procent.

Aktiefondernas avgifter är en mer komplicerad fråga. En ”vanlig” sparare som är ute efter ett aktiesparande i en globalfond, Sverige/världenfond eller Sverigefond bör inte betala mer än 0,5 procent. Det betyder att man väljer bort i stort sett alla aktivt förvaltade fonder men för den här kategorin sparare är det nästan alltid den mest framgångsrika strategin.

Mer riskbenägna sparare eller de som vill försöka pricka den absolut bästa fonden i en specifik kategori måste räkna med att betala en fondavgift på mellan 1,5 och 2,5 procent.