Att det handlar om att putsa upp den sargade fasaden gentemot väljarna bekräftades här om kvällen i tv-programmet Resumé-tv på Tv 8. Där konstaterade moderaternas pr-makare Per Schlingmann att regeringen nu tagit de tuffa besluten och det finns utrymme för populärare beslut. Det är nog en klok strategi. En regering måste kunna fatta impopulära beslut och då är det naturligtvis bäst att göra det så snart som möjligt. Och att blanda in lite valfläsk i leken är tyvärr ett måste för alla politiker med någorlunda självbevarelsedrift. Frågan är dock om regerings metoder är tillräckliga för att få väljarna glada.

Att pensionärerna inte känt sig nöjda med den regering de hjälpte att tillsätta är ingen hemlighet. De har känt sig förfördelade eftersom de inte kunnat ta del av jobbskatteavdaget, den skattesänkning för förvärvsarbetande som regeringen stegvis genomfört för att stimulera svenskarnas arbetsiver. Att pensionärerna nu känner sig lurade är inte alls så konstigt. Pensionen kan man naturligtvis se som en form av uppskjuten lön, och att en lön ska beskattas olika jämfört med en annan lön kan ju självklart uppfattas som orättvist. Att syftet med jobbskatteavdraget är att få fler människor i arbete som i sin tur kan generera en större välfärd för alla är ju liten tröst för den som får göra störst avkall.

Alla system som bygger på olika regler för olika grupper kommer att leda till missnöje. Det vanligaste sättet bland politiker att komma tillrätta med sådant missnöje är att hitta på ett undantag från huvudregeln. Problemet är bara att sådana undantag kommer att leda till att en ny grupp känner sig missgynnad. På Aftonbladets chattsajt frågade en pensionär socialminister Göran Hägglund: ”Återigen en liten allmosa till de sämst ställda. Ingen missunnar dem detta, men alla andra pensionärer då?” Ja, enda utvägen är väl att hitta ett nytt undantag för att även glädja de ”andra pensionärerna”.

Pensionärerna kommer inte att nöja sig med 200 kronor mer när vi som arbetar har fått över 1 000 kronor. För dem spelar det ingen roll om det gagnar samhället som helhet att premiera arbetsinsatser eller att det i slutänden även kan gynna pensionärerna som grupp. De vill nämligen ha lika villkor nu och inte längre fram. Det är inte säkert att det ens handlar om kronor och ören utan om själva principen att pensionärer inte ska behöva känna sig förfördelade.

En bidragande orsak till missnöjet är naturligtvis ett havererat pensionssystem som inte kunnat leva upp till sina löften om en trygg försörjning för alla. Det nya pensionssystemet, där det personliga ansvaret för den ekonomiska försörjningen på ålderns höst är större, är till sin natur bättre och passar bättre in i vår tid. Men så länge den generation som betalat in till det gamla systemet kan kräva sin beskärda del kommer de att kunna rikta krav på staten.

Regeringen har här en svår nöt att knäcka inför nästa val. Helt klart är att den senaste flörten inte var tillräcklig för att få med pensionärerna på valtåget. De fick mer pengar men är inte mer glada för det. Därför kan man till och med se skattelättnaden som helt onödig, i alla fall ur ett pr-perspektiv.