Få människor är fria från motsägelser. Till den stora skaran av motsägelsefulla människor hör finansminister Anders Borg, och den norske finansmiljardären Øestein Stray Spetalen.

När Spetalen var med i fredagens Skavlan visade sig denne slugt beräknande aktieanalytiker vara en rolig man. Han talade i rubriker och sa många lustigheter, samtidigt som han var seriös och allvarlig.

Han sa bland annat att man aldrig skulle följa massan, för massan har alltid fel. Därmed borde han inte gilla finansminister Anders Borg, som massorna har ett stort förtroende för.

För ett år sedan visade en demoskopundersökning att hela 58 procent av väljarna uppgav att de har ganska eller mycket stort förtroende för Anders Borg, motsvarande andel för Fredrik Reinfeldt är 54 procent. Därmed är Anders Borg den politiker som folket har allra störst förtroende för.

– Det starka förtroendet för Anders Borg bör ses i ljuset av den ekonomiska oron. Väljarna har under lång tid haft en stark tillit till regeringens förmåga att hantera Sveriges ekonomi, sa Per Nilsson, opinionsanalyschef på Demoskop.

Fast i detta avseende väljer Øestein Stray Spetalen att följa massan. I intervjun med Fredrik Skavlan sa han att det var ”osis för många norrmän” att Anders Borg inte var finansminister i Norge och därmed kunde vara ansvarig för den jättelika Oljefonden – istället för den norska finansministern Sigbjørn Johnsen. Bland annat under finanskrisen visade Borg enligt Spetalen att han var värdig titeln ”EU:s bäste finansminister”.

En och annan tittare höjde säkert ögonbrynen när de hörde denna tvärsäkra hyllning av den svenske finansministern. Många är de ekonomer och tjänstemän som pekar på att det Anders Borg är bäst på är att genom olika trick framstå som kunnig och trygg ekonomichef, medan han i själva verket sprider löften som aldrig uppfylls och att han använder resurserna på ett sätt som förvärrar Sveriges ekonomi snarare än förbättrar den.

I en artikel i tidskriften Arena nagelfar frilansjournalisten Paul Frigyes Borgs politik under de år han varit finansminister, och kommer fram till att han fört en förbryllande ”tvärtemot-allt-förnuftpolitik”.

Under krisen 2008-2009 lovade Borg att han skulle föra en ”expansiv finanspolitik”, men både EU-kommissionens och finansdepartementets egna siffror visade att nettoresultatet av Sveriges ekonomiska politik i själva verket var en kontraktion, skriver Frigyes. ”Sverige, Ungern och Schweiz var i verkligheten endast tre länder av 27 som enligt OECD:s beräkningar inte förde en expansiv finanspolitik. Anders Borg bromsade i uppförsbacken.”

Och det var inte nog med detta, menar Frigyes, och konstaterar att när ekonomin väl började ta fart 2010 valde finansdepartementet att göra tvärtom allt nationalekonomiskt förnuft: ”Finansdepartementet lät det strukturella saldot minska, vilket departementets egna siffror visade i budgetpropositionen 2012. Man gasar i nedförsbacken. Man bromsar i uppförsbacken.”

QUIZ: Borg, Sträng och Feldt. Testa vad du kan om svenska finansministrar.

I tidningen Fokus gav Martin Ådahl en rungande kritik av Borgs bebis jobbskatteavdraget. Och han menade att den värsta kritiken inte kom från oppositionen, ”utan från allianssystrarna och marknadsorienterade ekonomiprofessorer som Magnus Henrekson och Pontus Braunerhielm. Intellektuellt närmar sig jobbskatteavdraget vägs ände.”

En annan vanlig kritik mot Anders Borg är att han är alldeles för optimistisk. Nästan aldrig har hans ljusa framtidsprognoser slagit in, ändå fortsätter han att lägga fram dem.

Senast i går fick Borg stryk av SvD:s egen krönikör Andreas Cervenka. I en krönika skrev han om finansministerns senaste utspel: ”Regeringen kommer att kunna spendera 23 miljarder kronor på trevligheter nästa år och hela 27 miljarder kronor året efter, tror Borg. Men var finns alla dessa pengar”, frågar sig Cervenka, och lägger till: ”I fantasins värld, kan det mycket väl visa sig.”

Och Cervenka är inte alls ensam om att förvåna sig över Borgs obotliga optimism. I en annan artikel i SvD framgick det att hans framtidstro är högre än Riksbankens, Konjunkturinstitutets och den konjunktur och grad av arbetslöshet som SEB:s chefekonom Robert Bergqvist räknar med.