Hade Vattenfall varit ett publikt och börsnoterat bolag så hade bolagsstämman garanterat blivit en mycket stormig tillställning. Nu är Vattenfall ett publikt men helstatligt bolag så vindstyrkan på bolagsstämman kan förväntas bli något lägre, för det är inte säkert att ägarrepresentanterna tål drag.

Bolagets styrelseordförande Lars G Nordström skrev på måndagen på DN Debatt, där han försöker förklara och ta udden av Vattenfallkritiken genom att hävda att det är ”förändrad marknad bakom Vattenfalls dåliga affärer” och att kritiken är som han skriver ”Monday morning quarterbacking (att veta på måndagen dagen efter hur bollen borde ha kastats på söndagen för att undvika den pinsamma förlusten)”.

Utan att ha några insikter i amerikansk fotboll kan man konstatera att han har fel i det mesta. Kritiken mot det dyra köpet av Nuon under 2009 fanns där från dag ett och Vattenfalls numera nedlagda satsningar på kollagring enligt CCS-tekniken och storskalig biomasseinblandning vid koleldning kritiserades för att vara ekonomiskt sanslösa redan på lanseringsstadiet. De förändrade marknadsförutsättningar som Lars G Nordström skriver om var påtagliga redan under 2009 när Nuonaffären genomfördes. Världen stod mitt i en djup finanskris och det var uppenbart att Europa med sina stora obalanser skulle dras djupt ner i denna kris.

Sanningen är mer att Vattenfalledningen under Lars G Josefsson präglades av en närmast grotesk självtillräcklighet, underbyggd av de mycket höga vinster som det europeiska systemet med handeln med utsläppsrätter skapade. (Utsläppsrätterna drev upp elpriset och kraftföretagen fick dessa rätter gratis.)

Lars G Nordström skriver att ”förvärvet av Nuon mot bakgrund av dagens situation framstår som för dyrt”. Han skriver inte hur dyrt. Sanningen är att de knappa 15 miljarder med vilka Vattenfall skrivit ner värdet på Nuon, som förvärvades motsvarande 103 miljarder kronor (9,86 miljarder euro) till dåvarande eurokurs i juli 2009, bara är en bråkdel av det stora undervärde som finns i Nuon. Det handlar om ytterligare nedskrivningsbehov på upp emot 70 miljarder kronor.

Vattenfall betalade 10 miljarder euro för ett bolag med ett eget kapital på runt 3 miljarder euro. I samband med affären skiljdes den lönsamma och stabila nätverksamheten ut från Nuon, vilket gjorde att det relevanta rörelseresultatet för Nuon, som många använt i sina bedömningar av bolagets historiska lönsamhet, inte var 785 miljoner euro för 2008 utan 399 miljoner euro. För 2009 blev rörelseresultatet i ”nya” Nuon 199 miljoner euro. Vattenfall betalade alltså 50 (!) gånger rörelseresulatet.

Det egna kapitalet i Nuon var inte 4,5 miljarder euro utan 3 miljarder euro. Det gör att det förvärvade övervärdet blev drygt 70 miljarder kronor. Av detta fördelades 58 miljarder kronor på immateriella tillgångar, varav goodwill 46 miljarder kronor, och resten 12-15 miljarder kronor på uppskrivningar av anläggningstillgångar.

Goodwillen har sedan dess skrivits ned 8,4 miljarder kronor och anläggningstillgångarna 5,1 miljarder kronor. Men sedan 2009 har det investerats för närmare 30 miljarder kronor i Nuons verksamhet.

För att nå Vattenfalls avkastningskrav på 9 procent på sysselsatt kapital skulle Nuon behöva redovisa ett rörelseresultat på runt 10 miljarder kronor per år (12,5 miljarder kronor med det avkastningskrav som Vattenfall hade vid förvärvet).

Nuon har sedan 2009 rapporterat årliga ”underliggande” rörelseresultat på mellan 321-342 miljoner euro. (I Vattenfalls redovisning blir resultatet lägre genom avskrivningar på de förvärvade övervärdena). För 2012 och 2011 var de underliggande resultaten 3 miljarder kronor. Det finns inget som talar för att Nuon står inför något resultatlyft de närmaste åren, tvärtom. Använder man Vattenfalls avkastningskrav som förräntningskrav vid värderingen så är Nuon värt 30 miljarder kronor. Det ger ett nedskrivningsbehov på ytterligare minst 70 miljarder kronor. Vi pratar Sveriges sämsta företagsaffär, alla kategorier.

Vattenfalls revisorer tycks låtsas som om det regnar. För det finns mycket märkligheter i Vattenfalls redovisning. De Nuonrelaterade nedskrivningarna i Vattenfalls resultat för 2012 är 8,6 miljarder kronor, varav 3,5 miljarder goodwill och 5,1 miljarder avser stenkols- och gaskraftverk. För samma år gör Nuon i sin redovisning nedskrivningar på knappt 10 miljarder kronor. För den icke redovisningskunniga så kan man påminna att i Nuons redovisning finns inte denna koncerngoodwill och anläggningarna har inga övervärden. Det som är mest alarmerande är att Nuon skriver ner pågående projekt med över 6 miljarder kronor.

För Vattenfall har nämligen stora planer på investeringar gentemot Nuons gamla ägare. Bland annat ska flera miljarder investeras i gaskraftverk, vilka generellt har mycket dålig lönsamhet, och sannolikt även en del av de planerade kolinvesteringarna på 20 miljarder kronor.

Vattenfall har även åtagit sig att inte göra några neddragningar vad gäller det holländska huvudkontoret och de regionala kontoren. Utan besparingarna drabbar Sverige och Tyskland. Totalt sammantaget: Sveriges sämsta affär.


Vad gäller saken?

I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, drygt 97 miljarder kronor, gjorde affären till den största kontantuppgörelsen i Sverige någonsin, och innebar att Vattenfall fick händerna på 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft. Affären innebar dock att Vattenfalls skulder ökade kraftigt, samtidigt som sämre marknadsförhållanden gjorde det allt svårare att förvara det höga priset. Affären har i efterhand bidragit till att Vattenfalls finanser försämrats drastiskt.

Hittills, efter fyra år, har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså rena förluster.

Vattenfalls förvärv av Nuon är Sveriges dyraste kontantaffär. Vet du något om affären som kan vara intressant för SvD:s reportrar? Mejla SvD Näringsliv på tipsa@svd.se.

LÄS HELA GRANSKNINGEN

Vad kan du om råvaror och energi?

QUIZ: Vilken färg på diamanter är dyrast?

QUIZ: Vad kostar mest – guld eller saffran?

QUIZ: Var har Sverige hittat olja?