Det gäller nationella betalnings- och eller insolvensproblem och som ett resultat av dessa växande politiska och sociala spänningar.
Nationell misär helt enkelt, och i centrum står Spanien, som tillika är nytt ordförandeland i EU.
Händelseutvecklingen i Dubai och Grekland är de mest uppmärksammade tecknen på att fjolårets tema ”finanskrisen” inte är utspelat, trots att flertalet av de stora ekonomierna i världen åter visar positiv tillväxt. För denna tillväxt är skör, då den till stora delar vilar på lånefinansierade statliga insatser, där den privata sektorn visar fortsatt svag och till och med negativ tillväxt. Ett sätt att se på detta är att de stora riskerna i den privata sektorn som blottlades under finanskrisen har ”nationaliserats”, men länder med svag betalningsförmåga kommer få mycket svårt att klara sina åtaganden mot sina medborgare och som ett oönskat brev på posten även sina finansiella system.
I länder med hyfsade ekonomisk balans finns det fortfarande utrymme för stora statliga stimulanser, men i en inte obetydlig skara länder är detta utrymme allt mer intecknat. De kommer att få allt större problem att finansiera sina stora och växande underskott. På egen hand ska tilläggas. Mycket talar för att räddningsaktioner från IMF och EU/ECB, vad gäller EU-länder, kommer att bli ett bärande undertema i denna utveckling.
Dessa växande länderrisker är något som ratinginstituten har tagit fasta på. Och medan de blev tagna med byxorna nere vad gäller kreditinstitutens risker i samband med finanskrisen så ser de ut att vara mera på alerten den här gången. Sänkta kreditbetyg har kommit på löpande band under hösten. S&P och Fitchs sänkningar av Greklands ratingbetyg från A- till BBB+, med fortsatt negativa utsikter är de mest uppmärksammade. Detta innebär att Grekland har kommit allt närmare den betygsgräns på BBB- som ECB har för att godta statsobligationer som panter för banker som vill finansiera sig via centralbanken. Det senare är vitalt för att Grekland ska kunna finansiera sin upplåning då merparten går genom de egna bankerna, som sedan pantsätter dessa hos ECB
Även om det är sannolikt att ECB och EU kommer att göra allt vad de kan för att undvika ett grekiskt fallisemang, (trovärdigheten för hela eurosystemet ligger ju i potten), så är det grekiska dilemmat mycket besvärligt. För Greklands bekymmer är inte bara att de redan nu har en mycket stor skuldbörda, utan kanske än besvärligare är att den långsiktiga situationen är än värre med ett gravt underfinansierat pensionssystem och en demografisk profil som gör att detta kan implodera.
Till Grekland kan läggas Irland, Portugal och kanske även Österrike. Utanför eruozonen har vi de baltiska staterna och då framför allt Lettland, där osäkerheten om landets utveckling ökat igen efter att lettiska ministrar uttryckt att uppgörelserna med IMF om nedskärningar av pensionerna kan strida mot grundlagen. Lettland intar också inte helt oväntat en inte allt för hedrande fjärde plats på listan över världens mest riskfyllda statsobligationer. Endast Venezuela, Ukraina och Argentina har högre riskpremier. Litauen ligger för övrigt på sjunde plats och Grekland ligger tia, och är ny på listan.
Men det absolut största problemet är Spanien. Detta förklaras dels på grund av landets absoluta storlek och dels på grund av den höga nationella skuldsättningen. Det blir heller inte bättre av att landet gjort så lite för att sänka riskerna, där banksystemet har tryfferats av det enorma berget av osålda nyproducerade bostäder, där värdena på dessa övertagna panter bedöms ligga långt över rimliga marknadsvärden . Spanien ligger också i klar topp i ratinginstitutet Moody´s ”misärindex” där de lagt ihop ländernas prognostiserade arbetslöshet och underskott i statsfinanserna. För 2010 räknar Moody´s med en spansk arbetslöshet på 20 procent och ett underskott i statsfinanserna på motsvarande 10 procent av BNP. (Tvåa på denna lista är Lettland och trea är Litauen.)
Men med en under bostadsbubbleåren urholkad konkurrenskraft så har Spanien en mycket mödosam väg, lönedeflation och sänkta statsutgifter, för att kunna ta sig tillbaka till ekonomisk balans. Ekonomiskt är detta ingen lätt väg att gå och politiskt är det än mer minerad. Att Spanien i detta mycket utsatta läge ikläder sig rollen som ordförandeland i EU gör situationen än mer spänningsladdad.
