Frågan är nu hur länge låntagarna hålls på sträckbänken innan räntetrycket lättar. Vice Riksbankschef Svante Öbergs tal på torsdagen verkar inte ha gjort svenskarna så hemskt mycket klokare. Å ena sidan en stagnerande sysselsättning, starkare dollar och en plågsamt hög inflation. Å andra sidan sjunkande priser på allt från olja och spannmål. Detta samtidigt som marknaden tycks byta fot igen och handla upp oljan på nytt. (För talet i sin helhet, se länk till höger) Vad göra?

- På marginalen så får man säga att det inte var en signal om en mjukare linje från Öbergs sida. Däremot så har jag svårt att se att de tre [ledamöterna] som förespråkade en lägre räntebanan vid förra mötet skulle ha någon anledning att ändra sin uppfattning. Snarare borde deras bild av läget ha förstärkts, säger Tomas Pousette, chefsekonom på SBAB.

Det troliga, menar Tomas Pousette, är att det nu tycks bli Stefan Ingves och direktionsledamoten Lars Svensson som fäller avgörandet.

Så vad sa egentligen Svante Öberg under gårdagens tal i Malmö?

”Det mest troliga är att inflationen kommer att dämpas under nästa år. Rensat för energi- och livsmedelspriser har inflationen varit relativt stabil. Normalt brukar inflationen avta när tillväxten avtar, även om det sker med en viss eftersläpning […].”, inledde Svante Öberg, följt av följande brasklapp.

”Men det finns en risk att inflationsprocessen blir mer utdragen. Tillväxten i världen beräknades, trots en dämpning i USA och euroområdet, fortsätta att vara relativt stark. I ett lite längre tidsperspektiv […],finns det dessutom en risk att problemet med stigande råvarupriser kommer tillbaka”, sa Svante Öberg.

När E24 i början av augusti konsulterade Swedbanks chefanalytiker Cecilia Skingsley förutspådde hon en räntehöjning i september, men efter det en mer duvaktig Riksbank, främst på grund av den dåliga tillväxten.

Även om Tomas Pousette och Cecilia Skingsley får rätt i att räntebanan sannolikt revideras och nu vänder ned, så kan det vara för tidigt för bolåntagaren att jubla.

Bolåneinstituten lånar inte från staten och Riksbanken utan från marknaden. Detta sker dels genom vanlig inlåning, men också med hjälp av bostadsobligationer och certifikat.

Låntagarens huvudvärk ryms nu i de riskpremier som slår kilar mellan marknadsräntor och statsräntor.

”Riskpremierna på räntemarknaderna ligger fortfarande på onormalt höga nivåer. Skillnaden mellan bolåneinstitutens upplåningsräntor (finansieringskostnader) och motsvarande statsräntor ligger mellan 0,8 och 1,2 procentenheter att jämföra med ett genomsnitt på 0,3 till 0,4 procentenheter under de senaste fem åren”, skriver Tor Borg i SBAB:s ränteblogg.

Vad exakt som diskonteras in i dessa riskpremier kan variera, men i grund och botten är det den amerikanska finanskrisens återverkningar som nu återspeglas i svenska räntor.

- I grunden så är räntan på en bostadsobligation 1 procent högre än en statsobligation. Den som investerar vill alltså ha en procent mer för att investera i bostadsobligationer, förklarar Tor Borg.

Bostadsobligationer är alltså det värdepapper som bolåneinstituten utfärdar för att kunna finansiera sin utlåning till bostadsköparna. Utöver detta, tillägger Tor Borg, har likviditeten på räntemarknaden varit generellt sett dålig, något som ger en sämre prisbild.

Utöver Riksbankens beslut i september blir det alltså centralt att studera nervositeten på finansmarknaden. Även om vi fortfarande inte fått se alla balansräkningar, och trots att rykten går om ytterligare bankkatastrofer, så tror åtminstone SBAB på fallande boräntor.

- Låt oss säga att riksbanken inte höjer i september, då tror vi räntorna kommer att gå ned lite och då bör ju bolåneräntorna följa med. Riskpremierna ökar inte för att riksbanken höjer eller sänker räntan, säger Tor Borg.

För lägre riskpremier krävs att finanskrisen börjar läka ut på allvar och det kan - att döma av alla vittnesmål - ta ytterligare många månader.

Möjligen alltså lägre boräntor efter årsskiftet - allt annat lika. Därmed fortsätter en redan långrandig följetång för svenska bolåntagare.