Det är en idyll vi kommer till. På ena sidan vägen ligger Hans Edlunds föräldrahem, en gul ståtlig trävilla. På andra sidan och ner för slänten finns ladugården och de 79 mjölkkorna. Än så länge är gräset mer brunt än grönt på Väddö i Roslagens skärgård, men det är inte svårt att längta hit en vacker sommardag. Som så många andra turister. För Hans och Yvonne Edlund tar numera emot dem i tusental.

–Det hela började med ett mejeri. Vi hade runt 120 kossor men insåg att vi skulle tjäna betydligt bättre på mjölken om vi förädlade den själva, i stället för att sälja allt till Arla, säger Hans Edlund och bjuder på ett par av de tio ostar Väddö Gårdsmejeri numera producerar.

Hans och Yvonne gick på kurs i Östersund för att lära sig hantverket bakom ystandet, och så 2005 vågade de till sist förverkliga sin dröm. Då hade ritningarna för mejeriet varit klara i två år.

–Det fick bära eller brista. Vi satsade allt på ett kort, säger Yvonne Edlund och får medhåll av sin make som säger att det var ett svårt beslut.

De jobbade så mycket redan, men han kände ändå att han skulle bli en bitter gubbe om de inte vågade.

–Kossorna är ett heltidsarbete i sig, mejeriet blev ett heltidsarbete till. Men det var ju så roligt, säger Hans Edlund och ler med hela ansiktet.

Den första tiden arbetade de från halv sex på morgonen till tio på kvällen. Ostarna blev en framgång och de sålde inte bara till utvalda affärer i Stockholm och Uppsala, utan även i den egna gårdsbutiken. Sortimentet utökades och allt fler människor hittade till Väddö Gård.

–Vi började fundera på om vi nu ändå hade folket här, fanns det då inget annat vi kunde erbjuda dem? säger Yvonne.

Svaret blev ett kafé och en trädgård full med kaniner, minitraktorer, en gris och annat som kan roa barn medan föräldrarna fikar – och så en kosafari. I dag kommer turisterna i busslaster, och varannan dag under högsäsong spänner Hans Edlund en kärra bakom traktorn och låter nyfikna stadsbor uppleva svenskt lantbruk på nära håll. Rekordet för kosafarin är 197 gäster på en dag.

Hälften av gårdens intäkter kommer i dag från mjölken som fortfarande säljs till Arla, andra halvan från de olika sidoverksamheterna, som dessutom inkluderar stuguthyrning. Paret Edlund säger att det skulle vara tufft att klara sig på att bara vara mjölkbönder. Så sent som i mars lades en granngård med 60 kor ned, eftersom den inte var lönsam.

Trenden är tydlig. 2005 hade 20 procent av alla gårdar någon form av kombinationsverksamhet. 2007 hade den siffran stigit till 24 procent. Senaste gången Jordbruksverket gjorde en sammanställning över svenska bönders mångsysslande, år 2010, hade hela 34 procent andra inkomstkällor vid sidan av lantbruket. De allra flesta bedriver någon sorts entreprenadverksamhet, vilket kan vara allt från snöröjning med traktorn till väghållningsarbete.

Mellan 2007 och 2010 ökade inkomsten från entreprenad med hela 60 procent, och sektorn omsätter nu lika mycket pengar som hela mjölkkonäringen.

–Det är en väldigt kraftig ökning, men vi ställde frågan om entreprenad på ett lite annorlunda sätt 2010, så det kan hända att en liten del beror på den nya frågeställningen, säger Daniel Persson som är statistiker på Jordbruksverket.

Men samtidigt ökade böndernas intäkter från förnybar energi med 50 procent och gårdshandel med 20 procent, och där var det ingen förändring i enkäten.

På Lantbrukarnas Riksförbund har man följt utvecklingen under hela 2000-talet.

–Det beror delvis på rationaliseringen. Vi går mot större och större gårdar, och har man en gård som inte är eller kan bli tillräckligt stor, får man hitta något annat, säger Helena Jonsson som är ordförande för LRF.

Hon förklarar även ökningen med att det numera finns en större marknad för gårdsbutiker och att bönder tvingas skapa sina egna arbetstillfällen när det blir allt färre jobb i glesbygden.

–De tvingas dessutom ta tag i sin egen service. Finns det ingen affär på orten startar man en, och försvinner barnomsorgen, startar man det, säger Helena Jonsson som tror att trenden med mångsysslande lantbrukare kommer fortsätta.

Det tror även Yvonne och Hans Edlund. I sommar kommer de att börja sälja sin glass till butik.

–Vi har så många idéer, det är bara tiden som sätter stopp, säger Hans Edlund.