Lena Ek, miljöminister.
Foto: scanpix
Det blev knappast någon mjuklandning för Lena Ek (C), då hon för ett drygt år sedan utnämndes till miljöminister. Tvärtom har hennes första år på posten varit ett fartfyllt sådant.
De senaste veckorna har hon varit i blåsvädret med anledning av sin roll som ansvarig för säkerheten hos de svenska kärnkraftverken, något som ifrågasatts sedan en grupp Greenpeace-aktivister förra veckan framgångsrikt bröt sig in i på anläggningarna Forsmark och Ringhals.
– Ska jag vara riktigt ärlig så är jag oerhört irriterad över att de här säkerhetsfrågorna inte har blivit lösta, sade miljöministern i en intervju med Sveriges Radio
Frågan är inte den enda av explosiv natur på miljöministerns bord. Allt från kalkbrott i Ojnareskogen till handel med utsläppsrätter är Eks ansvarsområden, och att balansera kraven från regeringskollegor, EU, svensk industri och inte minst den ilskna miljörörelsen kräver uppenbarligen silkesvantar.
Miljöministerns sätt att försiktigt tassa kring de laddade frågorna har under året fått fler än en politisk reporter att ställa sig frågan: “Vad vill hon egentligen?”
Hennes önskan att hålla sig väl med alla sidor ledde till problem redan i ett tidigt skede för Andreas Carlgrens arvtagare. Bara en månad efter hennes utnämning exploderade nyheten att regeringens nya gröna ansikte utåt, under sin tid i Bryssel, suttit i styrelsen för energibranschens lobbyorganisation European energy forum (EEF), något som många menade gjorde henne olämplig på sin nya post.
– Jag förstår diskussionen, det finns problem naturligtvis, men jag tycker att det här var ett praktiskt effektivt och transparent sätt att möta de människor jag måste möta i något sammanhang, kommenterade Lena Ek lobbykopplingen i en intervju med SvD förra året.
Populära quiz på nliv.se:
Mer i ämnet
- 10 okt 2012 Sista aktivisterna överlämnade sig
- 1 okt 2012 Ny lag ska göra det lättare för elkunder
- 28 sep 2012 Stark krona – då gråter basindustrin
- 19 sep 2012 Satsar på kärnkraft och förnybart






