”Vi har en riktigt kul grej på gång”. Han var upphetsad pr-konsulten. Nästan lite flåsande eftersom han just kläckt en idé som tedde sig oemotståndlig för medierna, i det här fallet SvD Näringsliv.
Idén var följande: hemmafixarkedjan Clas Ohlson vill göra reklam för sitt reservdelslager i Dalarna med över 9 000 reservdelar. Samtidigt vill Miljöpartiets språkrör Åsa Romson ge en känga åt slit-och-släng-samhället. Ett perfekt äktenskap, tyckte pr-konsulten som erbjöd en gemensam intervju.
Ur pr-konsultens mejl som kom igår:
”Har som sagt pratat med Åsa Romson som gärna tar denna diskussion vidare tillsammans med Clas Ohlsons vice VD Peter Jelkeby. Som representant för ett börsnoterat företag skulle Peter kunna komplettera debatten med intressanta perspektiv, både utifrån hållbarhet och det affärsmässiga.”
Jag vet inte över vilken rosévinshink denna krystade idé spånades fram. Men det blev ingen intervju. Inte i SvD Näringsliv och inte någon annanstans heller vad jag kan se. Däremot var det en rad tankar som virvlade upp efter att vi artigt tackat nej.
För det första är det intressant att konstatera att politikerna fortfarande inte är särskilt försiktiga när det gäller vilka ändamål de lånar ut sina namn till.
Den uppenbara frågan till Åsa Romson är såklart: varför väljer du just att hjälpa Clas Ohlson med deras marknadsföring? Det är ju ett bolag som för många symboliserar just slit-och-släng-samhället med alla deras billiga plastprylar. Och det ändras inte av det faktum att man har en massa reservdelar i Insjön.
Bristen på försiktighet är också lite märklig med tanke på att flera kända politiker har kritiserats för alltför intimt samröre med privata företag. Moderaternas förra partisekreterare Sofia Arkelsten bjöds till Sydfrankrike av oljebolaget Shell och fick kritik när det visade sig att hon nämnt bolaget 13 gånger på sin blogg.
Just under årets politikervecka har handelsminister Ewa Björling (M) fått förklara varför hon går omkring och skyltar med gratisprylar från sporttillverkaren Nike.
Under hela Almedalsveckan deltar regeringens ministrar i en massa seminarier arrangerade av myndigheter, intresseorganisationer och företag. Det är i grunden positivt.
En proffsig politiker har naturligtvis så stor integritet att man kan föra fram sina ståndpunkter även om moderatorn försöker pusha det arrangerande bolagets hjärtfrågor. Att infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd till exempel sätter sig i lobbyorganisationen Bil Swedens ”heta stol” är därför inget konstigt.
Men en snabb genomgång av ministrarnas Almedalsengagemang visar på en rad exempel där företagen måste gnugga händerna åt att politikerna hörsammade deras inbjudan. Att Swedbank fick finansmarknadsminister Peter Norman (M) att ställa upp under temat ”Spara sig ur utanförskap?” måste ses som en skalp. Ett månadssparande hos Swedbank står väl knappast högst upp på agendan hos en långtidsarbetslös…
Det finns en myt om att politikerna gör vad som helst för att dansa efter mediernas pipa i Almedalen. Och så var det nog mer förr. En klassiker är när dåvarande C-ledaren Olof Johansson stegade ut i havet iklädd kostym. Idag är det kanske snarare företagen som får politikerna att kliva ut på djupt vatten.
