I måndags visade Zlatan Ibrahimovic upp sig för 50 000 Barcelonafans på klubbens hemmaarena Nou Camp. För 66 miljoner euro, drygt 700 miljoner kronor blev han Barcelonas dyraste köp genom tiderna, inräknat försäljningen av Samuel Eto’o till Inter.
Bara några veckor tidigare skrev portugisen Cristiano Ronaldo på för Real Madrid. Ett spelkontrakt som kostade klubben otroliga 93 miljoner euro.
Den spanska ligan, La liga, har vuxit sig allt sig allt starkare de senaste åren och det pågår kapprustning mellan storklubbarna Real Madrid och Barcelona.
För oss vanliga dödliga är det svårt att förstå att en fotbollsspelare kan vara värd så mycket pengar. Att klubbarna har råd med sina köp är däremot inte så konstigt.
Italienska, engelska och spanska storklubbar värvar, förutom bra fotbollsspelare, även varumärken. David Beckham, Cristiano Ronaldo, Kaká och Zlatan Ibrahimovic säljer, och det räknar klubbarna med i sina budgetkalkyler.
Samma kväll som Real Madridpresenterade sin nya stjärnspelare, Cristiano Ronaldo, såldes 16 matchtröjor med hans namn per minut. Under två timmar såldes 2 000 vita matchtröjor med nummer 9 på ryggen i klubbens officiella souvenirbutik.
En matchtröja kostar 85 euro, drygt 900 kronor, vilket gav klubben närmare 2 miljoner kronor.
Några dagar senare trampade Real Madrids vd, Florentino Pérez, i klaveret med uttalandet ”De dyraste spelarna är de som i slutändan är billigast”. Och nu väljer klubben att inte redovisa hur många tröjor som hittills sålts, skriver den spanska sporttidningen Marca.
Men tidigare siffror från klubben visar att det går att tjäna hisnande stora summor enbart på souvenirförsäljning. När David Beckham spelade i Real Madrid, 2003–2007, lyckades klubben kamma hem 440 miljoner euro på kommersiell marknadsföring.
På sex månader såldes drygt 1 miljon matchtröjor med Beckhams namn, något som gav tillbaka Real Madrid de 25,5 miljoner euro som klubben betalade för honom.
Så nu när Zlatan Ibrahimovic har tecknat ett avtal på fem år med Barcelona kan klubbens styrelse inte annat än gnida sina händer i väntan på en ny kassako. Fortsätter ”Ibracadabra”, som han kallas i italiensk och spansk press, att göra mål är Barcelonas köp betalt om något år.
Men klubbens finansdirektör, Josep Anton Colomer, försäkrade tidigare i veckan att det inte går att betala en spelare genom att sälja matchtröjor.
– Det är laget som säljer, inte en specifik spelare. Det spelar ingen roll om det står Messi eller Ibrahimovic på dem, sade Colomer.
I Sverige finns ingen motsvarighet till den otroliga penningmaskin som La liga är, men ett nytt förvärv kan ge god marknadsföring till de allsvenska klubbarna.
–När spelarna blir stjärnor försvinner de från oss. Visst kan vi öka biljettintäkterna genom att värva en bra spelare men vi skulle aldrig kunna betala ett köpenbart genom souvenirförsäljning, säger Urban Rybrink, informationschef på Hammarby Fotboll.
De matchtröjor som Hammarby säljer kostar 595 kronor, men då har de inget spelarnamn på ryggen, detta för att klubben inte vill sitta på lager av speciella matchtröjor. I stället får kunderna betala 140 kronor extra för att få ett siffer- eller namntryck.
Inom musikbranschen har samma varumärkeskoncept växt fram. När skivförsäljningen började dyka för några år sedan försökte skivbolagen hitta nya sätt att överleva och numera är souvenirförsäljning vid till exempel konserter extra viktig.
– Traditionella skivbolag måste hitta nya inkomstkällor och det gäller att vi har andra rättigheter än enbart skivförsäljning, säger Hasse Breitholtz, vd för svenska Sony Music.
Enligt branschorganisationen British Phonographic Industri, BPI, står verksamheter utöver ordinarie skivförsäljning för en femtedel av de brittiska musikföretagens totala inkomster. Intäkter relaterade till specifika artister från souvenirförsäljning och konsertturnéer var i fjol drygt 600 miljoner kronor.
Flera stora skivbolag, eller musikföretag, som de numera kallas, har 360-graders kontrakt med många superstjärnor. Det betyder att bolagen också tjänar pengar på kringprodukter eller annan marknadsföring.
– Inget tyder på att det blir mindre framöver, tvärtom ser vi en ökning de senaste åren. Vi försöker skriva avtal med nya artister som ger oss rättigheter till varuförsäljning och livekonserter, säger Hasse Breitholtz.
I fem års tid har Sony Music skrivit så kallade 360-graders kontrakt. Men Hasse Breitholtz kan inte säga hur mycket bolaget tjänar på detta, däremot ger han ett exempel på en lyckobringande grupp.
– Ett band som Lars-Kristerz som har sålt 100 000 skivor i Sverige, genererar väldigt mycket pengar på souvenirförsäljning. Turnerande artister säljer, säger han.
