Dragkampen om lärarlönerna har varit långdragen den här gången. Det var bister januari när lärarfacken överlämnade sina kravlistor och först nu går förhandlingarna in på upploppet. I juni nobbade facken lönebudet från arbetsgivarna i SKL, Sveriges kommuner och landsting. Nu börjar medlarna sitt arbete med att sy ihop det avtal som över 200000 lärare väntar på.

Facken har gått ut hårt och kräver ”ett tydligt steg” mot 10000 kronor mer i månaden. Så stort är enligt facken lönegapet gentemot yrken med jämförbar utbildning.

– Lärarna måste få mest i den här avtalsrörelsen, har Metta Fjelkner slagit fast utan omsvep.

Missnöjet sjuder i kapp med förväntningarna bland medlemmar och facken skramlar öppet med strejkvapnet. Om några veckor kan medlingen gå in i skarpt läge med ett slutbud till parterna.

Det blir långtifrån den första striden Metta Fjelkner utkämpar och säkert inte den sista. Efter tolv år på posten omvaldes hon i våras för ytterligare fyra år som förbundsordförande. Vid det laget är hon 66 år, men några signaler om att sluta i förtid har inte kommit.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén är också långvarig på sin post, vilken hon tillträdde året efter Metta Fjelkner. De båda är ständiga konkurrenter. Kanske vill ingen lämna arenan fri för den andra?

Metta Fjelkner är, den välklingande skånskan till trots, född i Botkyrka, men var bara två år när familjen flyttade till Skåne. Där har hon rotat sig och veckopendlar från huset i Hörby till Stockholm. Pappa var agronom och lantbrukare, mamma hushållslärare.

I en intervju i Fokus har Metta Fjelkner berättat om ett minne från barndomens 1950-tal, i ett annat Sverige med obligatoriskt bad i skolan varje fredag. Fröken i stor badrock borstade barnen på ryggen och övervakade processen.

”Vi satt i badbaljorna och duschade varmt, bastade och duschade iskallt. Hem gick vi rena och fina.”

• LÄS MER: ”Är det rimligt med så många skolor?”

• LÄS OCKSÅ: ”Vi håller på att tappa kontroll över skolsystemet”