SVENSKARNA OCH KINA |Del 2

Älmhult var slående tyst och stillsamt när den ambitiöse fabriksägaren Milo Liu från den subtropiska Guangdongprovinsen tillbringade några dagar i Ikea-imperiets hjärta strax före jul häromåret.

Kontrasten är stor mellan
Milo Lius minnesbild av de vintertomma gatorna i Älmhult och den myllrande miljön runt det företag han driver i ”världens verkstad”, industriområdet mellan Shenzhen och Guangzhou (Kanton) i södra Kina där tusentals fabriker ligger sida vid sida.

Att Milo Liu och hans medarbetare har täta kontakter med Ikea framgår tydligt när SvD Näringsliv besöker fabriken i industrimetropolen Dongguan tillsammans med några av Ikeas kontaktpersoner. Ikea köper ungefär hälften av de lampor och belysningsprodukter som utvecklas och tillverkas av hans företag, Tida Lighting, som förser Ikeavaruhus jorden runt med ett 30-tal olika lampmodeller.

Tida är en av Ikeas drygt 350 kinesiska leverantörer, en vid krets företag som tillsammans framställer 22 procent av allt som Ikea säljer.

Alla dessa leverantörer ska besökas minst en gång om året, och Ikeas arbete är i många fall mycket detaljerat. Totalt har Ikea ett 40-tal auditörer (granskare) och utvecklare som på heltid arbetar med sociala frågor och miljöarbete i Kina.

Kontakterna med leverantörerna i södra Kina sköts av Ikea Tradings kontor i Shenzhen, där Niclas Andersson är chef för utvecklingsstöd och auditering av leverantörernas kvalitet och miljö. En av hans kolleger är inköparen Lucy Guo, som lägger mer än halva sin arbetstid på samarbetet med just Tida och därmed har avgörandet att handla produkterna hos leverantörer som följer den svenska möbeljättens uppförandekod Iway – Ikeas riktlinjer för socialt och miljömässigt ansvar.

–Att leva upp till de kraven var mycket plågsamt i början, men vi har lärt oss mycket. Det är en lång inlärningsprocess och det tar nog minst 15 år till innan vi nått dit vi vill, säger Milo Liu som talar god engelska och ger ett mycket öppenhjärtigt intryck.

–Vi arbetar också med andra kunder. Men Ikea är det enda företag som investerar i oss och ger solitt stöd, säger han.

För Tida är Ikea viktigt
också genom ha en så god framförhållning att det underlättar produktionsplaneringen, betonar produktionschefen C S Wei.

Tida är ett rätt typiskt medelstort kinesiskt industriföretag med snabbt växande export till västvärlden – hittills mest Europa, men nu är även en stor kund i USA på gång. Sedan samarbetet med Ikea inleddes för tio år sedan har antalet anställda växt från 60 till över 2 500, varav de flesta är unga som kommer från andra provinser och bor i företagets logement på fabriksområdet.

–Ett företag i Sydkina är av historiska skäl som ett litet samhälle. Vi tar hand om våra sovsalar själva och har inte lagt ut skötseln på någon annan, säger Milo Liu.

Lönerna har stigit rätt snabbt, men från en låg nivå. För tre år sedan var minimilönen för en vanlig arbetare i provinsen 450 yuan per månad (nästan lika mycket i kronor).

Nu är den 770 yuan efter en ökning med 13 procent senaste året, uppger Milo Liu som räknar med årliga höjningar på omkring 10 procent de kommande åren.


Samtidigt stiger också andra
kostnader. På frågan om det inte finns en konflikt mellan Ikeas krav på ”bra pris” och kraven på bättre produktionsvillkor, svarar Milo Liu.

–Att vara billig handlar inte bara om priset. Det är också viktigt att förbättra kvalitet och leveranssäkerhet, samt arbetsvillkoren för medarbetare för att på sikt kunna behålla dem.

Men han räknar med minskande vinst framöver eftersom det inte går att helt kompensera de stigande kostnaderna ­genom att ta ut högre priser, inte heller i affärerna med Ikea.

–Ikea hjälper oss med mycket, men inte genom att godta högre priser, säger Milo Liu.

Tida tillämpar Ikeas riktlinjer även i den produktion som görs för andra beställare, och enligt Milo Liu bidrar det till lägre kostnader i exempelvis svetsning eller nya tekniska lösningar.

–Iway innebär ändringar av
en rad procedurer, till exempel hur man sorterar saker i farligt och ofarligt. Det handlar bland annat om sopsortering, separering av olika material och märkning av kemikalier. Det innebär också att internkommunikationen blir bättre.

–Men det tar ofta lång tid att få nödvändiga åtgärder från provinsregeringen, till exempel certifikat för att ta hand om spillvatten.

Samtidigt har Tida över hundra egna underleverantörer att ställa krav på. Det innebär ett stort arbete, inte minst för att hantera inflödet av olika metaller och annat material till lamporna för att minska spill och avfallsproblem, uppger Milo Liu.

För Ikeas del har granskningen av Tida och andra leverantörer ändrat fokus med tiden, berättar Niclas Andersson.

–Tidigare koncentrerade vi oss mest på enklare problem som brandsäkerhet och utrymningsvägar. Nu lägger vi mer krut på arbetstider, arbetskontrakt, vatten- och luftutsläpp samt att kontrollera att inte barnarbete förekommer.

–Vi stöter sällan på barnarbete, och då gäller det oftast arbetare som är 15 år i stället för 16 som är minimiåldern enligt kinesisk lag.

Rapporter att företag fuskar med dubbla lönelistor har ofta dykt upp i debatten om arbetsvillkoren i Kina. Enligt Niclas Andersson ser Ikea sådant fusk som ett allvarligt hot mot förtroendet i relationen, men det blir allt ovanligare med sådana fall, uppger han.