På elva år har de svenska hushållens lån i banker och bostadsinstitut närapå trefaldigats, från 750 miljarder kronor det tredje kvartalet 1998 till 2 174 miljarder det tredje kvartalet i år, enligt SCB:s siffror.

– Låga räntor leder till högre lån och till stigande bostadspriser. Det blir som en spiral, säger Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank.

Det är alltså inga fundamentala faktorer som ger de stigande huspriserna, utan det är de låga räntorna som triggar folk att låna mer och därmed kan de också lägga högre bud och betala mer när de ska köpa bostad.

– Ökningstakten i utlåningen till hushållen är oroväckande, ökningen är cirka 8 procent i årstakt. Det är en ohållbar utveckling som beror på de låga räntorna, säger Erica Blomgren, ränteanalytiker på SEB.

I dagsläget är skuldkvoten omkring 160 procent. Skuldkvoten är den totala skulden i förhållande till disponibel inkomst. Om utlåningstakten fortsätter att öka med 8-10 procent dröjer det inte många år förrän skuldkvoten är 200 procent.

– Den kan vara 200 procent redan 2011. Vi hade en skuldkvot på 135 procent vid krisen i början på 1990-talet. Men då hade vi inte lika mycket lån, konstaterar Cecilia Hermansson.

Hon tillägger att förra hösten var styrräntan 4,75 procent och då var det svårt för vissa hushåll att klara av räntebetalningarna.

– Eventuellt har vi en styrränta på 3 procent i slutet av 2011, men en mycket större skuldbörda. Vår sårbarhet har ökat eftersom vi lånar mer. Om Riksbanken skulle höja räntan mer än väntat, på grund av högre inflation, då blir det ännu tuffare för hushållen, säger Cecilia Hermansson.

De största hoten mot hushållen, framför allt de med rörliga räntor, är stigande ränta och ökande arbetslöshet. Än har vi inte sett slutet på uppgången i arbetslösheten. Prognoserna pekar på en arbetslöshet runt 10-11 procent nästa år. Omkring 8,4 procent av arbetskraften var utan jobb i oktober i år, enligt vid Arbetsförmedlingen.

Om det däremot skulle bli så att Riksbanken behåller en låg ränta under en längre period än planerat läggs grunden för ännu högre bopriser och därmed ännu högre utlåning.

Många har fått högre disponibel inkomst de senaste året; tack vare lägre skatter och det låga ränteläget. Men samtidigt sjunker den totala lönesumman.

Man brukar säga att penningpolitiska aktiviteter från Riksbanken får genomslag efter cirka 18 månader. Men för de som har rörlig boränta sker genomslaget i stort sett direkt när räntan förändras. Ju fler som har rörlig ränta, cirka nio av tio som tecknar nya lån väljer rörligt, ju större blir alltså genomslaget.

– Det finns en sårbarhet i att låta hushållen gå före med ökad utlåning och skattesubventioner. Det vill till att arbetsmarknaden inte blir ännu sämre än vad prognoserna visar, säger Cecilia Hermansson.

Knut Hallberg, ränteanalytiker på Swedbank, inflikar att Finansinspektionens utspel nyligen om kraven på högre kapitaltäckning för bankerna och de därigenom högre bolånekostnaderna kommer att få effekter. Hans huvudscenario är att utlåningstakten minskar till 5-6 procent nästa år.

Privatekonomer brukar ge rådet att den som har rörlig ränta ska spara mellanskillnaden mellan en ränta på 6-7 procent och den aktuella räntan för att bygga upp en buffert som man kan ta av när räntan åter börjar stiga.

Erica Blomgren refererar till en fråga som nyligen ställdes i samband med SEB:s boprisindikator, som redovisar hushållens syn på boprisutvecklingen. Frågan var hur hushållen förbereder sig för framtida räntehöjningar.

– Hushållen var inte särskilt oroade över framtida räntehöjningar, de flesta anser sig klara räntehöjningar, säger Erica Blomgren.

Av svaren i den undersökningen framgick att knappt hälften av de svarande tycker att de har bra marginaler och inte behöver förbereda sig för räntehöjningar, drygt en av tio tillfrågade sparar extra medan bara 1 procent svarade att de är oroliga för kommande räntehöjningar.