Optionsbörsen ICE:s mångmiljardbud på New York-börsen, som passerat i stort sett obemärkt i jul-Sverige, är ännu ett närmast övertydligt exempel på hur aktiemarknaden förändras i grunden.
ICE, Intercontinental Exchange, fanns överhuvudtaget inte för ett drygt dussin år sedan. Då började det Atlanta-baserade bolaget med handel i finansiella produkter kring energi, kraft, olja och naturgas. Ett antal företagsköp senare har företaget breddat sig framför allt till derivat kring bland annat socker, bomull, kaffe och valutor.
New York-börsen, grundad 1792, är däremot en klassisk symbol för världens aktiehandel. Fram till 2006 var den medlemsägd, när börsen skapade en transatlantisk gigant genom att gå samman med Euronext, som driver börserna i Paris, Bryssel, Amsterdam och Lissabon.
Men precis som så många andra gamla monopolartade företag har New York-börsen i alltför hög utsträckning levt på gamla meriter. Bolag som NYSE ligger sällan i teknisk framkant, något som är väldigt tydligt på en aktiemarknad som alltmer domineras av datoriserad handel där robotar krigar om mikrosekunder. Kundnöjdhet brukar heller inte vara högprioriterat i den typen av företag. Det har däremot, föga förvånande, ledningsersättningar varit. New York-börsen lyckades till och med utmärka sig i den genren i USA med en miljardersättning när den mångårige toppchefen Richard Grasso slutade för några år sedan.
New York-börsen har dessutom tappat en stor del av sina marknadsandelar till nya konkurrenter. Samtidigt har marginalerna på att driva aktiehandel krympt till en bråkdel av tidigare nivåer. Det är inte bara Stockholmsbörsen och dess ägare Nasdaq OMX som allt mer desperat försöker hitta nya intäktskällor. Dessvärre är de nya intäkterna många gånger både i strid med vad stora delar av kundgrupperna vill se, och en långsiktigt förödande väg att vandra.
Derivathandel och så kallad clearing, som ICE ägnar sig åt, är däremot betydligt mer lönsamma verksamheter. Företagskulturen är också väsensskild mot de gamla monopolstrukturerna. Optionshandlaren OM var en svensk motsvarighet, som på sin tid bland annat gjorde ett uppmärksammat försök att ta över den anrika men förstelnade Londonbörsen. Det försöket misslyckades dock. Men bedömningarna än så länge är att ICE har goda möjligheter att få genom affären, som väntas bli klar andra halvåret 2013.
ICE vill först och främst komma åt NYSE/Euronexts derivathandel i Londonbaserade Liffe. Tanken är bland annat att Liffe ska använda ICE:s clearingfunktioner, en administrativ verksamhet som är både lönsam och allt viktigare. Det sammanslagna bolaget blir en av världens starkaste spelare inom derivat, där de bland annat slåss med Chicagobörsen och Deutsche Börse. Liffe, som inte heller har särskilt många år på nacken, var från början självständigt men sögs sedan in i först Euronext och därefter NYSE/Euronext.
Själva aktiehandeln är däremot en mindre intressant del för ICE. Den europeiska delen knoppas antagligen till och med av igen. Och här är frågan vad Nasdaq OMX tänker sig. Precis som för andra storbörser är storlek högprioriterat för Nasdaq OMX. Så sent som i fjol lade Nasdaq OMX tillsammans med just ICE ett uppköpsbud på New York-börsen. Den gången var det en budstrid med Deutsche Börse. Avsikten var att splittra upp NYSE/Euronext, där Nasdaq skulle komma över aktiehandeln. Men konkurrensmyndigheterna tyckte, föga förvånande, att det var en dålig idé att Nasdaq skulle få kontrollera även New York-börsen. Även Deutsche Börse fick avslag.
Nasdaq OMX har länge velat bli starkare på pan-europeisk aktiehandel. Euronext skulle passa in bra där. Det finns också spekulationer om ett närmande mellan Nasdaq- och Chicagobörsen. Sedan är väl frågan vilka finansiella muskler Nasdaq OMX har numera. Nasdaqs köp av OMX, som skedde efter en intensiv budstrid med Dubaibörsen, blev en dyr historia.
En annan fråga är hur bra det är för svenska aktieplacerare om Nasdaq OMX gör en ny megaaffär. Nasdaq OMX vill gärna framställa det som att skalfördelarna är väldigt viktiga, och att alla gynnas av att bolaget sväller sig allt större.
För kunderna är frågan hur stor del av de stordriftsfördelarna som kommer dem till del. Inte minst är frågan hur mycket ökad byråkratisering i ett kolossföretag som Nasdaq drabbar kunderna, som riskerar att bli alltmer marginaliserade.
Torbjörn Isacson skriver om marknad och börs i SvD Näringsliv.
