Marken är nästan frusen nu, men revisor Eva-Lena Rådberg lyckas ändå få upp en jordkocka. Det ser fint ut konstaterar hon. Inga spår efter kemiska bekämpningsmedel.
–Hade de här sådda kärnorna varit lila hade det varit ett tecken på att de använt förbjudna medel.
Vi står på en åker på Lovön utanför Stockholm. Det ekologiska lantbruk som ska kontrolleras har 30 mjölkkor, får och några höns. KRAV-märkt har det varit sedan 1988. Nu har det blivit dags för den årliga revisionen. Revisor Eva-Lena Rådberg går med ögonen i myllan och hittar genast lite kvickrot och annat ogräs. Ogräs gör förstås inte någon lantbrukare glad, men i det här fallet är det positiva signaler.
Revisor Eva-Lena Rådberg kommer från Aranea Certifiering, ett dotterbolag till den ekonomiska föreningen KRAV. Sedan januari förra året sköter Aranea Certifiering revisionerna. Även andra företag kan numera certifiera producenter så att de får använda KRAV:s märkning.
Förra året omsatte KRAV-koncernen 50 miljoner kronor och hade 2887 anslutna producenter. 5616 kontrollbesök gjordes. Ingen producent stängdes av, men 457 så kallade avvikelser upptäcktes och sex producenter fick inte sälja sina produkter som ekologiska. Eva-Lena Rådberg tycker ändå att konsumenten kan vara trygg.
–Det är 1 promille av allt som inte stämmer, men så är det ju i all verksamhet.
De certifierade företagen besöks varje år av en revisor. Inte alla besök anmäls i förväg. En revision handlar om att under några timmar samla intryck för att få en bild av verksamheten. Eva-Lena Rådberg kontrollerar att djuren är rena, om det finns ogräs på åkrarna, och om kalvarna får gå tillsammans. För den ekologiska produktionen gäller att minst hälften av fodret ska komma från den egna gården. En viktig kontroll är därför om det har köpts in rätt mängd med foder.
–Jag har förberett och räknat ut hur mycket de borde köpa in. Sedan jämför jag med bokföringen.
Mycket går att kontrollera men inte allt, påpekar hon.
–I spannmålsåkern kan man se om någon har kört med maskiner (för att spruta med förbjudet bekämpningsmedel) men det syns inte i frukt och grönsaksodlingen.
Men även där kan bokföringen hjälpa till. Det går att titta på de konton där handelsgödsel ska bokföras. Även om det inte är tillåtet med kemiska bekämpningsmedel är sannolikheten att man inte tar upp den utgiften liten, menar Eva-Lena Rådberg. Det är helt enkelt dyrt att inte bokföra företagets kostnader.
–Vi tar prover på 10 procent av grönsaksodlarna. Vi tar flest prover på de odlare som både har konventionell och ekologisk odling. För där är ju risken störst att vi hittar något.
Eva-Lena Rådberg har inte statistiken i huvudet, men hon anser att det är väldigt sällan som något hittas. Hennes uppfattning backas upp av ett nedslag i den ekologiska produktionen gjord under förra året av Livsmedelsverket. Då togs 120 stycken prover. I två hittades bekämpningsmedel, enligt Monika Pearson, nutritionist på Livsmedelsverket. Om det berott på medvetet fusk eller inte vet man inte på Livsmedelsverket.
Vi går runt på gården tillsammans med lantbrukare Elizabeth Rydström. Dotter Elin Rydström och barnbarnen följer med. Det är en revision av deras levebröd men stämningen är god. Revisor Eva-Lena Rådberg skjuter in kontrollfrågor emellan småpratet. Hon hävdar att samtalet är en viktig del av revisionen.
–Det är svårt att ljuga en människa rakt upp i ansiktet.
Den sociala kontrollen sker också genom grannar.
–Alla bönderna runt omkring vet ju vem som har ekologisk produktion. Det har hänt att vi fått tips om att lantbrukare sprutat bekämpningsmedel. Alla de gångerna har det visat sig vara sant, säger Eva-Lena Rådberg, som minns fem exempel.
Enligt KRAV har ingen stängts av sedan 2004.
Det går att få dispens från KRAV:s regler. Sådan kan exempelvis ges om det är en torr sommar och lantbrukarna inte har tillräckligt med eget grovfoder till djuren, förklarar Krister Sjödahl Svensson på KRAV.
Tycker inte revisorn att det är fusk med dispens från reglerna?
–Jag tycker att KRAV har haft en pragmatisk hållning. Det har hittills varit svårt att hitta exempelvis helt ekologiskt foder. Och det är också först efter årsskiftet som allt foder ska vara ekologiskt, säger Eva-Lena Rådberg.
Men det finns lantbrukare som skulle vilja gå längre än KRAV. Och Eva-Lena Rådberg tror att det finns de som ifrågasätter om det är rimligt att godkänna exempelvis odling av kryddväxter i kruka i växthus.
–Idén med den ekologiska odlingen är ju att det ska vara naturligt.
Att man kommer för nära lantbrukaren tror hon inte är någon risk. Hon ser istället fördelar med att återkomma till samma gård eftersom man har lättare att följa upp verksamheten då. Mer än fyra år i rad får man inte heller göra revisioner på samma ställe.
Men finns det inte en konflikt när det är ett och samma företag som både godkänner och kontrollerar den ekologiska lantbrukaren?
–De skulle kunna ge upphov till en jävsbindning, men vi måste lita på dem. En gång om året har vi också den årliga revisionen av certifieringsföretaget, säger Petra Bergkvist, statsinspektör på tillsynsavdelningen på Livsmedelsverket, som har det övergripande ansvaret.
–Hade de här sådda kärnorna varit lila hade det varit ett tecken på att de använt förbjudna medel.
Vi står på en åker på Lovön utanför Stockholm. Det ekologiska lantbruk som ska kontrolleras har 30 mjölkkor, får och några höns. KRAV-märkt har det varit sedan 1988. Nu har det blivit dags för den årliga revisionen. Revisor Eva-Lena Rådberg går med ögonen i myllan och hittar genast lite kvickrot och annat ogräs. Ogräs gör förstås inte någon lantbrukare glad, men i det här fallet är det positiva signaler.
Revisor Eva-Lena Rådberg kommer från Aranea Certifiering, ett dotterbolag till den ekonomiska föreningen KRAV. Sedan januari förra året sköter Aranea Certifiering revisionerna. Även andra företag kan numera certifiera producenter så att de får använda KRAV:s märkning.
Förra året omsatte KRAV-koncernen 50 miljoner kronor och hade 2887 anslutna producenter. 5616 kontrollbesök gjordes. Ingen producent stängdes av, men 457 så kallade avvikelser upptäcktes och sex producenter fick inte sälja sina produkter som ekologiska. Eva-Lena Rådberg tycker ändå att konsumenten kan vara trygg.
–Det är 1 promille av allt som inte stämmer, men så är det ju i all verksamhet.
De certifierade företagen besöks varje år av en revisor. Inte alla besök anmäls i förväg. En revision handlar om att under några timmar samla intryck för att få en bild av verksamheten. Eva-Lena Rådberg kontrollerar att djuren är rena, om det finns ogräs på åkrarna, och om kalvarna får gå tillsammans. För den ekologiska produktionen gäller att minst hälften av fodret ska komma från den egna gården. En viktig kontroll är därför om det har köpts in rätt mängd med foder.
–Jag har förberett och räknat ut hur mycket de borde köpa in. Sedan jämför jag med bokföringen.
Mycket går att kontrollera men inte allt, påpekar hon.
–I spannmålsåkern kan man se om någon har kört med maskiner (för att spruta med förbjudet bekämpningsmedel) men det syns inte i frukt och grönsaksodlingen.
Men även där kan bokföringen hjälpa till. Det går att titta på de konton där handelsgödsel ska bokföras. Även om det inte är tillåtet med kemiska bekämpningsmedel är sannolikheten att man inte tar upp den utgiften liten, menar Eva-Lena Rådberg. Det är helt enkelt dyrt att inte bokföra företagets kostnader.
–Vi tar prover på 10 procent av grönsaksodlarna. Vi tar flest prover på de odlare som både har konventionell och ekologisk odling. För där är ju risken störst att vi hittar något.
Eva-Lena Rådberg har inte statistiken i huvudet, men hon anser att det är väldigt sällan som något hittas. Hennes uppfattning backas upp av ett nedslag i den ekologiska produktionen gjord under förra året av Livsmedelsverket. Då togs 120 stycken prover. I två hittades bekämpningsmedel, enligt Monika Pearson, nutritionist på Livsmedelsverket. Om det berott på medvetet fusk eller inte vet man inte på Livsmedelsverket.
Vi går runt på gården tillsammans med lantbrukare Elizabeth Rydström. Dotter Elin Rydström och barnbarnen följer med. Det är en revision av deras levebröd men stämningen är god. Revisor Eva-Lena Rådberg skjuter in kontrollfrågor emellan småpratet. Hon hävdar att samtalet är en viktig del av revisionen.
–Det är svårt att ljuga en människa rakt upp i ansiktet.
Den sociala kontrollen sker också genom grannar.
–Alla bönderna runt omkring vet ju vem som har ekologisk produktion. Det har hänt att vi fått tips om att lantbrukare sprutat bekämpningsmedel. Alla de gångerna har det visat sig vara sant, säger Eva-Lena Rådberg, som minns fem exempel.
Enligt KRAV har ingen stängts av sedan 2004.
Det går att få dispens från KRAV:s regler. Sådan kan exempelvis ges om det är en torr sommar och lantbrukarna inte har tillräckligt med eget grovfoder till djuren, förklarar Krister Sjödahl Svensson på KRAV.
Tycker inte revisorn att det är fusk med dispens från reglerna?
–Jag tycker att KRAV har haft en pragmatisk hållning. Det har hittills varit svårt att hitta exempelvis helt ekologiskt foder. Och det är också först efter årsskiftet som allt foder ska vara ekologiskt, säger Eva-Lena Rådberg.
Men det finns lantbrukare som skulle vilja gå längre än KRAV. Och Eva-Lena Rådberg tror att det finns de som ifrågasätter om det är rimligt att godkänna exempelvis odling av kryddväxter i kruka i växthus.
–Idén med den ekologiska odlingen är ju att det ska vara naturligt.
Att man kommer för nära lantbrukaren tror hon inte är någon risk. Hon ser istället fördelar med att återkomma till samma gård eftersom man har lättare att följa upp verksamheten då. Mer än fyra år i rad får man inte heller göra revisioner på samma ställe.
Men finns det inte en konflikt när det är ett och samma företag som både godkänner och kontrollerar den ekologiska lantbrukaren?
–De skulle kunna ge upphov till en jävsbindning, men vi måste lita på dem. En gång om året har vi också den årliga revisionen av certifieringsföretaget, säger Petra Bergkvist, statsinspektör på tillsynsavdelningen på Livsmedelsverket, som har det övergripande ansvaret.
