Färska fiaskon:

Neonode. Detta var den svenska mobiltelefonen som skulle revolutionera mobilmarknaden med sin iPhone-liknande skapelse. 2007 tog man steget in på Nasdaq-börsen och som mest värderades bolaget till 1,1 miljarder kronor.

Men när de försenade mobilerna väl lanserades blev de sågade längs fotknölarna i pressen.”En pensionär i skejtarkläder”, kallades N1-modellen. Förlusterna hopade sig och i december 2008 tvingades grundaren Per Bystedt att sätta bolaget i konkurs.

Joost. IT-entreprenören Niklas Zennström har tillsammans med danske Janus Friis skördat stora framgångar med Kazaa och Skype. Men satsningen på tv-tjänsten Joost, byggd på P2P-teknik, blev en stor flopp.

I somras kastade Joost in handduken när det gäller konsumenter och man ska nu försöka sälja sin teknik till andra bolag. Investeringarna har uppskattats till mellan 400 miljoner och två miljarder kronor. I september uppgav Affärsvärlden att förlusterna ligger på en miljard kronor.

Iqube. Serieentreprenören Johan Staël von Holstein slog på stora trumman när det gäller sin företagskuvös Iqube som har stöttat företag i inledningsfasen. Von Holstein fick bland annat med Investor och Sjätte AP-fonden som investerare.

Men i somras hoppade grundaren av som vd och i september lades satsningen på is. För många av småföretagarna som lämnat ifrån sig 10 procent av sina aktier är läget nu osäkert.

Wellton way. En annan serieentreprenör Claes Wellton, grundare av Lap Power, satsade under 2007-2008 på en stenhård annonskampanj för att sälja in stt koncept ”Wellton Way”, en gränsnittslösning för all hemmets multimedia.

Med hjälp av ord som ”Skall vi tillsammans försöka förvandla dina 3 000 till 300 000 kr, på några år?” försökte Wellton plocka in nya pengar och lockade med en framtida börsnotering i London. Men i somras var det dags för konkurs.

Gizmondo. Med sin handhållna spelkonsol skulle Gizmondo utmana de stora drakarna som Playstation och Nintendo. Men i februari 2006 gick bolaget bakom satsningen i konkurs efter att ha bränt 2,3 miljarder kronor.

Strax därpå kraschade frontfiguren och vd:n Stefan Eriksson - kallad Tjock-Steffe - med sin Ferrari i den kaliforniska öknen vilket ledde till en rad märkliga turer. Drömmen om att återlansera Gizmondo lever forfarande hos grundaren Carl Freer. Hela soppan ska bli film 2011.

Fiaskon från IT-yran:

Boo.com. Historien om hur grundarna Ernst Malmsten, Kajsa Leander och Patrik Hedelin brände 125 miljoner dollar av investerarnas pengar har blivit en klassiker. Stora summor lades bland annat på ett lyxigt huvudkontor i London.

Idén var att sälja märkeskläder på nätet men idén låg före sin tid och nätsidan var alldeles för tungladdad för de flesta på den tiden. I maj 2000 var historien om boo.com över.

Letsbuyit. Letsbuyit skulle också sälja saker billigt på nätet och satsningen drog in nästan 2 miljarder i kapital, idén kom från Johan Staël von Holstein. Men affärerna lyfte aldrig. Ett praktfiasko i fiaskot var när man skulle sälja julgranar för 39 kronor inklusive frakt. Men flera hundra granar levererades inte i tid till jul. 2002 såldes bolagets tillgångar på auktion.

Boxman. När företaget grundades 1997 var idén att sälja cd-skivor på nätet. Konceptet spred sig snabbt över Europa. Men 2001 var pengarna slut.

Ett år senare såldes halva moderbolaget till ett fastighetsbolag som skulle använda köpet som förlustavdrag. En av männen bakom var Ola Ahlvarsson som idag köpt både Letsbuyit och ett annat havererat IT-projekt Torget.

Spray. Nätportalen Spray skulle också lägga under sig världen. När portalen köptes av Lycos Europe mitt i hajpen år 2000 så var prislappen 5,4 miljarder kronor, sex år senare köptes den av mediekoncernen Aller för 150 miljoner kronor.

Wallenbergarnas Investor hade pumpat in drygt 900 miljoner kronor i satsningen och fick ta enorma förluster även om man aldrig avslöjat exakt hur mycket.

K-world. Ett av IT-yrans riktigt stora projekt. 1998 lanserades satsningen som inrymde en tv-kanal, gymnasieutbildningar och plattformar för att bygga företagsuniversitet. Projektet startades av bland andra den kortvariga handelsministern Maria Borelius och SVT:s nuvarande programchef Annie Wegelius.

Investor och familjen Rausing tillhörde finansiärerna. Men när lågkonjunkturen kom lade alla stora företag ner sina utbildningsinvesteringar. 700 miljoner försvann upp i rök.

Äldre fiaskon:

Plastcykeln Itera. Den stora platsfabriken i Wilhelmina hade i början av 1980-talet hundratals anställda och hoppades sälja miljontals exemplar av plastcykeln Itera.

1982 lanserades den gråa cykeln som utvecklats av ett par avhoppade Volvo-designers. Första året planerades för 100 000 exemplar. Men cykeln var klumpig, ful och dessutom dyr och företaget gick i konkurs två år senare.

Teleguide. Den svenska motsvarigheten till franska Minitel lanserades av IBM, Telia och Esselte 1990. Det var en liten dator kopplad till telefonen som kunde användas för att boka biljetter och kolla aktiekursen mm.

En miljon terminaler skulle stå i svenska hem år 2000. Problemet var bara att en liten uppfinning som hetter Internet kom emellan och dräpte både Teleguide och dess franska förebild.

Rigello. Tetrapak har genom åren gjort en mängd försök att hitta en värdig uppföljare till sin världsberömda förpackning, Men plastförpackningen rigello som lanserades under sent 60-tal blev en dunderflopp.

Pripps försökte sälja öl i förpackningen men rigellon höll varken temperaturen eller var nedbrytbar. Dessutom avsöndrade den en hemsk bismak.