Här följer ett antal punkter som måste förbättras på elmarknaden:

1 Se till att få en elmarknad värd namnet

De stora elproducenterna brukar klaga på att ingen skriver om elkostnaderna när elpriset är lågt. Elpriserna i Sverige är nu rekordlåga. Så var det gjort. Men de låga priserna, som främst är en konsekvens av välfyllda vattenmagasin i Sverige och Norge och mild väderlek, illustrerar en av de stora bristerna på elmarknaden.

Den så kallade eljuntan brukar avfärda kritiken om sin prisdrivande oligopolställning på den svenska elmarknaden genom att hävda att de verkar på en nordisk elmarknad.

De senaste månadernas prisutveckling på Nordpool visar med stor tydlighet att detta inte är en marknad, utan ett antal delmarknader där priserna varierar högst väsentligt, liksom därmed de stora producenternas möjligheter att styra elpriset.

I slutet av förra veckan var exempelvis elpriset i Danmarks båda prisområden 1600 procent högre än i det norska prisområdet Bergen. Skillnaderna är inte lika extrema mellan övriga prisområden, men de är mycket stora.

Den avgörande faktorn bakom de stora skillnaderna är begränsningarna i överföringskapacitet. (Ett problem som även elbörsen Nordpool erkänner att är mycket stort.) Vid mera normala förhållanden har eljuntan visat på stor skicklighet att utnyttja detta.

Genom att hålla nere vattenkraft- och kärnkraftsproduktionen har de kunnat hålla elpriset i Sverige på ”kolkondensnivå”, trots att den kolbaserade produktionen står för en mycket liten del av den samlade elproduktionen.

2 Ta efter Finland och beskatta politiskt betingade övervinster hos kraftbolagen

Genom att få upp elpriset på ”kolkondensnivå” har de stora elbolagen kunnat göra extrema lönsamhetslyft på sin storskaliga vattenkraft och sin svenska kärnkraft. En stor del av dessa vinster är helt betingade av politiska beslut. Införandet av utsläppsrätter inom EU får fullt genomslag på det svenska elpriset när priset når ”kolkondensnivå”.

De stora kolelsproducenterna kommer visserligen att få betala för sina utsläppsrätter från och med 2013, men om de svenska elpriserna hamnar på kolkondensnivå så kommer de svenska kraftproducenterna att få behålla sin privata ”beskattningsrätt” på elkonsumenterna. I Finland har man insett det absurda i detta och beslutat om att plocka in de utsläppsrättsbaserade vinsterna till staten genom en särskild skatt.

Detta borde även tilltala vår femstjärnige generalkamrer. Med en sådan skatt skulle elbolagens ekonomiska incitament att styra priset minska för att istället få dem att fokusera mot kostnadseffektiv produktion.

3 Se över ägandet och det operativa ansvaret för den svenska kärnkraften

Driften av svensk kärnkraft är en sorglig historia, i synnerhet om man jämför med hur den sköts i Finland. Produktionen ligger för närvarande runt 40 procent av kapaciteten, men kapacitetsutnyttjandet har varit synnerligen klent under en lång tid, men inte minst de senaste åren då elpriserna skenat med de nämnda utsläppsrätterna.

Det är knappast en tillfällighet att underhållsstoppen i kärnkraftverken ökade under det uppenbara lågkonjunkturåret 2009. I år har det sedan sommaren stått klart att de nordiska vattenmagasinen har fyllts på i snabb takt och plötsligt är den svenska kärnkraften lika trögstartad som en sur gammal moped.

För en utomstående är det uppenbart att ägandet av den svenska kärnkraften, med de tre spelarna Vattenfall, Fortum och Eon i eljuntan, är en mycket viktig förklaring till det låga kapacitetsutnyttjandet. De tjänar med sina stora vattenkraftsinnehav på att hålla nere elproduktionen för att hålla uppe elpriset på den ”magiska” nivån.

4 Ge upp det havererade europeiska imperiebygget Vattenfall

Statliga Vattenfall är huvudaktören inom den svenska kärnkraften. Bolaget har skött detta uppdrag nästan lika illa som dess numera havererade europeiska imperiebygge. Koncernledningens ”visionära” fokus på att bli en europeisk storspelare har sannolikt haft ett klart negativt inflytande på det vardagliga arbetet, att leverera el.

De lånefinansierade förvärven av dansk, polsk, tysk och holländsk kolkraft, (i det senare fallet även naturgas), med kringaktiviteter som tysk kärnkraft, brunkolbrytning och tyska elnät kan beskrivas i ett ord, fiasko.

Nej, Vattenfall måste antingen användas på ett sätt som inte missgynnar konsumenterna - som i dag, eller monteras ner.

Där har du en början, Anna-Karin Hatt. Men det finns mycket mer att göra på denna sjuka marknad.