Ikeas varuhus i Chengdu stod utrymt i flera dagar efter jordskalvet i Sichuanprovinsen, men skadorna i byggnaden är nu reparerade och handeln öppnad igen.
Det var en omskakande och oväntad upplevelse, även om ingen människa kom till skada i varuhuset. Annars går det mesta enligt planerna och Ikea räknar med fortsatt expansion i många år framöver i Kina.
Så sent som i april invigdes Ikeas femte varuhus i Kina i den vitala storstaden Shenzhen vid gränsen till Hongkong, och år 2010 ska möbeljätten ha minst tio varuhus igång i landet. Efter 2010 är det meningen att expansionstakten ska öka ytterligare något, till två–tre nya varuhus om året.
För fyra av de kommande varuhusen är platsen redan bestämd, medan flera alternativ undersöks för det som ska bli nummer tio. Dessutom ska Ikea delta i ett stort shoppingkomplex i hamnstaden Tianjin öster om Peking, samtidigt som företaget bearbetar myndigheterna för att få loss mark till mer varuhus i flera städer, bland annat i Peking.
–Jag ser inte mycket som kan stoppa oss, såvida inte världsekonomin kollapsar helt, säger Ian Duffy, engelsmannen som sedan sex år är baserad i Peking som chef för Ikeas verksamhet i Kina, Japan, Australien och övriga Stillahavsasien.
–Möbelmarknaden i Kina är bara i sin början. Det är lite som när Ikea startade i Sverige och Norden på 1950-talet.
Men det har krävts en hel del slit och tuffa omprövningar för att lägga grunden till den framtidsvisionen, och mycket arbete återstår, framhåller Ian Duffy.
–År 2002 var vi nära en kris.
Då var reglerna för utländska detaljhandelsbolag mindre liberala än nu och Ikea hade bland annat tvingats bilda samägda bolag (joint-ventures) i landet. Samtidigt gick försäljningen för trögt och expansionen långsamt.
Sedan dess har ledningen för Ikeas kinesiska organisation fått ägna mycket tid åt att bearbeta politiker och myndigheter. Det är bara att respektera de regler och förhållanden som finns, och en del projekt kan aldrig genomföras på ett sätt som både följer kinesiska lagar och Ikeas egna principer, säger Ian Duffy.
I flera städer tar det också lång tid att frigöra mark för nya varuhus; inte minst i Kanton där Ikea tycks få vänta länge på att uppföra ett varuhus i full storlek.
–Men med tiden förstår vi Kina mer och mer. Det gäller att vara öppen och alltid söka en lösning. Det finns alltid en väg framåt i Kina, men det gäller att odla kontakter, inte minst bland politiker, och det kräver mycket energi.
Minst lika avgörande för att få fart på affärerna var att genomföra drastiska prissänkningar för att locka de kinesiska kunderna. När Ian Duffy tog över kom han snart till slutsatsen att Ikea måste bryta mer påtagligt med den utbredda uppfattningen att västerländska konsumentvaror kunde vara litet dyrare än kinesiska märken. Sedan dess har prissänkningarna tagit fart, och på sju år har prisnivån i varuhusen sjunkit med 60 procent, mycket tack vare att andelen produkter som är tillverkade i Kina ökat så kraftigt att de nu dominerar sortimentet i Ikeas försäljning på den kinesiska marknaden.
Att fortsätta ned i pris är centralt i Ikeas strategi i Kina, men då gäller det också att gå upp i volym. Expansionen är viktig för att få riktig skalekonomi i världens folkrikaste land för en detaljhandelsverksamhet av Ikeas typ, betonar Ian Duffy. Viktigt är också att öka effektiviteten hos leverantörer och i distributionssystemen.
–Än är vi rätt små här, men med fler varuhus får vi kostnadsfördelar. Långsiktigt ska vi ha de största varuhusen och de lägsta priserna för att sälja väldigt höga volymer.
För att öka sin försäljningsvolym mer kraftigt i Kina behöver Ikea med tiden bland annat göra en större offensiv på marknaden för köksutrustning.
–Där har vi mycket att lära oss om marknaden och om vad kunderna föredrar.
Betydligt bättre har det gått med försäljningen av produkter för vardagsrummen – särskilt förvaringslösningar och soffor – och en del sovrumsprodukter, särskilt mjuka sovmadrasser. Ikea har forskat mycket kring kinesernas vardagsliv och potentiella behov, inte minst de studier som fick rubriken ”Sleeping revolution”.
–Hälften av världens befolkning bor i Stillahavsasien och Sydasien. Där har vi bara ett dussin varuhus än så länge. Så det finns mycket kvar att göra.
