Prissättningen av interbankräntan i London, den så kallade Libor, verkade säker. Hela 15 internationella storbanker rapporterade in de siffror som låg till grund för vilken nivå räntan hamnar på. Men nu visar det sig att systemet var manipulerat. Hittills har det lett till rejäla utstädningar i toppen på den engelska storbanken Barclays, men det är bara början.

Och det är bara sex banker vars siffror är grunden för den svenska motsvarigheten, Stibor; de fyra svenska storbankerna plus Danske Bank och Royal Bank of Scotland.

Om det gick att manipulera siffrorna i London borde det med andra ord vara ännu enklare att göra samma sak i Sverige. Finansinspektionens tidigare chefsekonom Lars Frisell, numera chefsekonom vid den irländska centralbanken, sa exempelvis till Dagens industri i februari att ”Vi utgår ifrån att det inte har förekommit några marknadsmanipulationer hos oss, men det finns anledning att titta även på den svenska fixingproceduren.” Och den åsikten står han fast vid.

Men Finansinspektionen verkar inte längre tycka att det är nödvändigt, trots vad som kommit fram i England. Beskedet till Di är nu att det inte behövs någon granskning eftersom ”det inte finns någonting som tyder på att det inte skulle fungera på ett korrekt sätt.”

Finansinspektionens flathet i den här frågan är dessvärre inte unik. SvD Näringsliv kritiserade nyligen exempelvis Finansinspektionens svaga hantering av Skandia Livs mångmiljardköp av Skandia. Det fanns flera frågetecken kring affären, inte minst kring värderingen. Men FI valde till en början att sätta den tidigare Skandia-direktören Malin Björkmo som ansvarig för affären. Och hon sade till SvD att den oberoende värdering som flera bedömare krävde inte behövdes, eftersom ”investmentbankerna sätter sitt namn och varumärke under den här värderingen, och det vore osannolikt att de skulle vara mer positiva till affären bara för att de tar emot en ersättning från Skandia Liv.”

Det är sannolikt ytterst få personer med den mångåriga erfarenhet som Björkmo trots allt har som delar den åsikten.

Finansinspektionen har under senare år försökt höja tonläget i flera frågor. Men i finansbranschen finns ett missnöje med att det lätt blir formaliafrågor som hamnar i centrum, samtidigt som mindre aktörer verkar löpa större risk att ”sättas dit”. Om det berör de stora drakarna i finanssystemet så verkar Inspektionen inte vara lika mycket på hugget.

Övervakningsmyndigheten har en väldigt central roll för förtroendet för finansbranschen. Det är däremot inte den del av sektorn som har de bästa resurserna eller lönerna, långt ifrån. Det är betydligt mer attraktivt och flärdfullt att syssla med andra saker i finansindustrin.

Samma sak gäller i en lång rad andra branscher. Inte minst handlar det om kundnära sektorer där det skett omfattande avregleringar. Tanken bakom en väl skött avreglering är självklart att det ska gynna kunderna. Men inte minst i de fall där det uppstått oligopol så är risken uppenbar att kunderna i stället hamnar i strykklass.

Det tydligaste exemplet är energibranschen, där den övervakande Energimarknadsmyndigheten ständigt får svidande kritik. Myndigheten verkar snarare gynna eljuntan, det vill säga Vattenfall, Fortum och Eon, än landets elkonsumenter.

På aktiemarknaden har Nasdaq OMX övervakning allt mer blivit en liten kugge i ett kommersiellt maskineri som förefaller mindre intresserat av att beivra överträdelser än att sälja diverse kringtjänster till börsbolagen. Detta samtidigt som börshandeln spritts ut på flera marknader, och blivit betydligt mer svåröverskådlig.

Den så kallade Caremaskandalen är ett tydligt exempel på hur viktigt det är med en kompetent övervakning av vårdföretag, oavsett ägandeform. Även offentligägda verksamheter behöver känna trycket från en skarp övervakning. Samma sak gäller inte minst skolorna, där kvaliteten på flera håll är ifrågasatt. Transport/infrastruktur är en annan sektor där kunderna säkert gärna sett att bolagen hållits efter hårdare.

En respekterad och resursstark tillsyn är en viktig grundsten för att konsumenterna ska kunna känna förtroende för en bransch. Och där finns en hel del kvar att förbättra.