Telekombjässen Ericsson har haft sin mörkaste höst och vinter på mycket länge. En strid malström av dåliga nyheter, vinstvarningar och informationsmissar från företagsledningens sida har tryckt ner aktiekursen och vinstförväntningarna till nivåer vi inte sett sedan 2003. Aktien har sedan i oktober utvecklas betydligt sämre än Stockholmsbörsen som helhet.

Trots den plågsamma börsvandringen är det inte troligt att vårkänslorna börjar spira bland aktieinvesterarna när bolaget rapporterar siffrorna för första kvartalet 2008 i nästa vecka. Aktiemarknaden är inställd på en svag rapport med fallande försäljning och vinster både kvartal mot kvartal och sekventiellt. Intrycket är också att analytikerkollektivet sannolikt ligger för högt i resultatprognoserna för 2008 och året därpå.

Det finns en påtaglig risk för att Ericssonledningen återigen måste skruva ner sina marknadsbedömningar, kanske inte redan i första kvartalet, men senare i år. Ericssons nuvarande prognos är att den globala marknaden för mobilinfrastruktur, networks, kommer att vara oförändrad mätt i dollar jämfört med 2007.

Däremot är osäkerheten kring första kvartalet mycket stor, det märks bland annat i att vinstprognosspannet är ovanligt stort. Marginalförväntningarna för Ericssons kärna, networks, ligger kring 6 procent i snitt, men vissa tror på betydligt lägre marginaler. Även förväntingarna på Ericssons försäljning varierar kraftigt. Det betyder att det sannolikt inte krävs särskilt mycket för att kursen skall studsa en del på rapporten.

Samtidigt är utsikterna på lite längre sikt inte upplyftande. Infrastrukturverksamheten är under hårt tryck, och trots att analytikerkåren hyvlat ner vinst- och försäjningsestimaten allt sedan i oktober när Ericssonledningen ”vinstvarnade” så tycks alltså förväntningarna på kärnan vara för höga. Tilläggas bör att hälftenägda mobiltelefontillverkaren Sony Ericsson vinstvarnade tidigare i år, vilket ytterligare pressar vinstförväntingarna. Sonyericsson stod ifjol för 23 procent av helårsresultatet på 30,6 miljarder kronor.

Förklaringen till att man bör vara skeptisk till Ericsson är att analytikerkåren, låt vara att aktieägarkollektivet kan ha en avvikande uppfattning, alltjämt tror att Ericsson kommer att växa de närmaste åren.

Denna syn bottnar bland annat i att Ericssonledningen envist upprepar sitt tillväxtmantra, som bygger på att kommunikation växer över tiden. Så kan det mycket väl vara, men att översätta tesen till att mobilinfrastrukturmarknaden skall växa är inte givet.

Ericssons kunder, mobiltelefonioperatörerna, investerar i ny infrastrukturutrustning (hårdvara, mjukvara m.m) när det finns behov. Styrmekanismerna för Ericssons, och konkurrenternas, marknad är abonnentstockens tillväxt (eller snarare hur antalet nya abonnenter växer/minskar mellan åren), hur volymerna för samtalstrafiken utvecklas och hur datatrafiken växer.

För det första är det inte troligt att tillväxten i antalet nytillkommande abonnenter kommer att öka under de kommande åren, det vill säga det finns risk för att nytillskott av abonnenter blir mindre i år än året innan, vilket gör att investeringsbehovet hos operatörerna minskar. Det betyder att den potentiella marknaden för infrastrukturtillverkarna krymper.

För det andra så har Ericsson och konkurrenterna länge gynnats av den mycket fina volymtillväxten i samtalstrafiken, vilket bland annat bottnar i kraftigt fallande priser på röstsamtal och att detta resulterat i en migration från fast telefoni till mobiltelefoni.

En utveckling som kommer att fortsätta, men ju större volymbasen blir så blir också jämförelsetalen allt svårare att överträffa. Det finns förmodligen också en konjunktureffekt, dock inte så tydlig, på samtalstrafikutvecklingen. Om konsumtionstillväxten minskar så lär även hushållen se över sin kommunikationsbudget.

För det tredje, vilket också både Ericson och mobiltelefonioperatörerna, som i västvärlden plågas av bräcklig tillväxt, hoppas på är att datatrafiken (olika typer av tjänster, video, musik m.m) i mobiltelefoninäten ska ta mer fart och skapa tillväxt hos operatörerna. Mycket tyder på att så kommer att ske, men WCDMA (3-g) är betydligt mer effektivt är GSM, det vill säga röstnäten.

Effektivitetsskillnaderna beror bland annat på att flera databrukare i näten kan använda samma kanal i systemen, vilket inte är möjligt när det gäller röst. Det gör att tillväxtmotorn i Ericssons infrastrukturverksamhet - WCDMA - kanske inte kan varva upp som tänkt även om datatrafiken drar i väg.

GSM-marknaden (röst och enkel datatrafik), som toppade i storlek 2005/2006, kommer att minska i storlek i år och viker ner ytterligare därefter. Runt 2010 kommer WCDMA sannolikt vara större än GSM mätt i värde. För kunderna, men inte Ericsson, är den högre effektiviteten i WCDMA av godo.

Det finns också en risk för att prisutvecklingen, som varit brutal och hållit nere Ericssons fina volymutveckling inom infrastrukturdelen i flera år, inte kommer att lätta när marknaden nu ser ut att krympa. Den snabba volymtillväxten har ju hittills kompenserat för prisfallet. När marknaden blir mindre kan desperata konkurrenter forsätta att trycka på pris för att få eftertraktade ordrar. Ericssonledningen tror dock att pristrycket kommer att minska.

Det är troligt att marknaden, och Ericssons försäljning, faller i år mätt i dollar. Så även året därpå. Det ligger inte i prognoserna. Något som kommer sätta lönsamheten under press och skapa behov av besparingar. Ett omstruktureringsprogram på 10 miljarder kronor är motiverat för att komma tillbaka till godkända marginaler. Då måste ledningen se över kostnaderna för forskning och utveckling som drar betydande resurser.

I år lär Ericsson tjäna 70-75 öre per aktie, och förmodligen inte mycket mer nästa år. Det ger en multipel på 15-16. Det är inte billigt för ett bolag utan tillväxt. Det finns bätre alternativ i andra sektorer.