Börsen har på senare år förvisso kunnat få den gladaste att gråta och räntorna grävde så sent som i vintras djupa hål i plånboken.

Men den bilden är helt annorlunda nu. Mina egna minskade ränteutgifter har gett mig minst en skön tusenlapp extra i månaden och om inte börsen redan ligger på botten och skvalpar så torde det åtminstone vara nära.

Och inte ens latmasken kan nu komma undan. Vill man inte bli en aktiesparare så är det upp till dig och dina ambitioner att spara i, så klart, fonder. Hur aktiv du vill vara, bör styra dina fondval. Är du erkänt lat eller vill lägga så lite tid som möjligt på att vara med på den allmänna uppgången när börsen så småningom vänder, då ska du välja globala indexfonder. De följer den genomsnittliga uppgången på världens marknader.

Håller du dig däremot hemmavid och väljer lokala fonder, tänk då på att sprida riskerna om du inte tillhör den aktiva spararkategorin. Välj Nordenfonder, så hamnar dina innehav i allt från dansk vindkraft till norsk olja. Det är branscher som har tagit rejält med stryk när börserna har fallit och det är också där som uppgångarna kan komma att dryga ut ditt sparande. Du minskar dessutom valutarisken, eftersom en stor del av innehaven i nordiska sparfonder är svenska aktier.

Är du däremot redo för att aktivt följa dina fonder, så kan du rikta blickarna mot BRIC-länderna. Brasilien, Ryssland, Indien och Kina har växt så att det knakat, men har också urholkat fondspararnas portföljer under det senaste årets ras. Att sätta pengarna i BRIC-fonder kräver eget engagemang, som kan betala sig.

Men vad som är helt dött eller till och med korkat, är att sätta pengarna i räntefonder. Med extremt låga räntor är de verkningslösa. De korta räntefonderna är i många fall bara som dåliga sparkonton och att sätta pengarna i långa räntefonder är i det närmaste farligt om räntorna börjar stiga och du som sparare har bundit pengarna till en låg räntenivå. Enkelt, non?!

Ett ännu enklare tips: sätt pengar på stående överföring från lönekontot, så märker du inte ens att de är borta. 200 kronor i månaden räcker. Men jag måste erkänna själv. Jag är lite av ett skomakarens barn, jag som jobbar på en ekonomiredaktion har helt kommit av mig i aktiesparandet. En deppig stämning i världen har liksom smittat av sig. Nu ska dock den extra tusenlappen i månaden få jobba, det har jag lovat mig själv. Papperen ligger hemma och väntar och mitt nyaktiverande av det egna fond- och aktiesparandet är i startgroparna.

Någon ursäkt finns inte.