Sveriges största börs­noterade ­företag, Ericsson, behövde en ­jättelik svart kassa vid sidan om för att obemärkt kunna smörja den utländska marknaden och få ­kontrakt på telekom­utrustning. Som värsta skumraskföretag utnyttjade bolaget falska fakturor för att dölja mottagarna av pengarna.

Det är i alla fall vad åklagarna på Ekobrottsmyndigheten menar hände när ­Ericsson i slutet av 1990-talet tänkte betala ut drygt 4 miljarder till ”handelsagenter” runt om i världen. Systemet hade funnits länge, men det var först 1998–1999, när redovisnings­sättet måste göras om, som myndigheterna reagerade.

Idag klockan 11 kommer Svea hovrätts dom i målet mot de fem Ericssondirektörerna som åtalats för det påstådda fifflet.

Själva menar de att det inte är något konstigt eller olagligt med affärerna.

Hovrättsförhandlingen mot de fem Ericssoncheferna, däribland ekonomidirektören Yngve Broberg och strategichefen Torbjörn Nilsson, pågick under 24 rättegångsdagar från 4 februari till 20 maj.

Media har endast sporadiskt orkat bevaka rättegången.

Tingsrätten frikände dem i december 2006 efter att ha under­känt bevisning som varit viktig för åklagaren.

I hovrätten fick åklagaren grönt ljus att ­använda samma handlingar och lyckades där stärka sitt läge inför förhandlingarna. I åtalet finns, förutom 3,3 miljarder kronor som slussades via Schweiz, utbetalningar till ett projekt knutet till den ryska järnvägen.

Sammanlagt 1 miljard ­kronor skulle satsas på att sälja signal­utrustning men 390 miljoner hann gå iväg via Österrike innan affären stoppades.

Från början fanns misstankar om att utbetalningarna rätt och slätt var mutor. Men rubriceringen i åtalet stannade vid ”försvårande av skattekontroll”.

Bolaget har helt backat upp sina direktörer och stått för advokatkostnaderna för alla utom en, den man som av bolaget fått skulden för att projektet gick snett.

Alltihop avslöjades när en italiensk affärsman berättade i media att han tagit emot flera hundra miljoner kronor och den schweiziska banken UBS fattade misstankar om penningtvätt.

”Det är ingen kioskredovisning vi sysslar med”, förklarade Yngve Broberg när han förhördes under rättegången och menade att det helt naturligt är omöjligt att följa alla transaktioner med den mängd som förekommer.

För åklagarsidan råder det ingen tvekan om att de 400 fakturor som tagits i beslag, och som kommer från 33 olika bolag i bland ­annat Hongkong, Abu Dhabi, ­Brasilien, Sydafrika, Guernsey och Brittiska jungfruöarna, är ­falska och att de har tillverkats i syfte att dölja verkliga transaktioner.

Yngve Broberg bedyrade att alla fakturor i målet är äkta.

Ungefär samtidigt som Ericssondirektörerna frikändes i tingsrätten blev tre bolag i koncernen upptaxerade med sammanlagt 2,8 miljarder kronor.

Även skattedomen användes av åklagarsidan som ett trumfkort i rättegången.

Åklagaren Lage Carlströms ­utgångspunkt har varit att direktörerna ska dömas till fängelse även om rättsprocessen dragit ut på tiden.