Det står klart att den pågående och eskalerande eurokrisen har byggt upp stora spänningar på den internationella kreditmarknaden. Spänningarna förefaller ha skruvats mot bristningsgränsen under de senaste veckorna.

Enligt Financial Times blogg Alphaville kan en förklaring vara fallande värden på panter, denominerade i euro, som italienska statsobligationer, vilka har använts som panter för dollarlån. När panterna fallit tillräckligt mycket har lånen sagts upp, så kallade ”margin calls”. Utvecklingen har skapat brist på dollar i Europa och en jakt på godtagbara eurodenominerade tillgångar, vilka stigit kraftigt i värde. Det gäller exempelvis kortfristiga tyska statspapper, vilka de senaste dagarna har handlats till negativ ränta.

Enligt uppgifter i amerikanska Forbes höll en europeisk bank, sannolikt en fransk bank, på att kapsejsa igår då den inte kunde finansiera sitt omedelbara likviditetsbehov. Franska banker har ett stort beroende av att finansiera sig kortfristigt över markanden där några som tidigare har haft en stor inlåning från amerikanska räntefonder har haft stora bekymmer under hela hösten.

Det faktum att allt flera investerare har börjat kalkylera på ett möjligt sammanbrott av euron har ökat denna stress ytterligare, och fått kostnaderna för europeiska banker att finansiera sig i dollar att stiga till den högsta nivån sedan Lehmankraschen. De fem centralbankernas överenskommelser innebär att de sänker dessa kostnader med 50 baspunkter, (0,5 procent), vilket innebär en halvering från toppnivåerna.

Huvudsyftet med ”swapavtalen” mellan de involverade centralbankerna är uppenbaligen att ge den europeiska centralbanken ECB möjligheter att låna ut i dollar. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve skriver uttryckligen ”att det för närvarande inte finns något behov av att erbjuda likviditet i några andra valutor än dollar”. För stressade europeiska banker är naturligtvis möjligheten att finansiera sig genom ECB mycket attraktivt, i synnerhet som ECB har svårt att tacka nej till de panter, såsom europeiska statsobligationer, som de amerikanska motparterna ser som allt mer riskfyllda.

Det är naturligtvis bra att centralbankerna sänker friktionengenom att pumpa in likviditet på kapitalmarknaderna. Men det är trots allt bara likviditet, någon lösning på det underliggande problemet, euroländernas skuld och konkurrenskrftskris är det inte.