LÄS MER: ”Vägar och spår slåss om statens miljarder”

Tre vintrar av tågkaos, VVS-system som ger vika för kylan, överbefolkat i kollektivtrafiken och ständiga bilköer. Allt är lätt att skylla på eftersatt underhåll och bristande investeringar i infrastrukturen. Men var det verkligen bättre förr? Ja, när det gäller investeringsnivån i infrastrukturen i landet har det i alla fall skett en dramatisk förändring de senaste 40 åren.

Sveriges investeringar har sjunkit från 5,4 procent av BNP i snitt under 70-talet, till rekordlåga 2,9 procent av BNP under 00-talet. I OECD:s ranking av medlemsländernas investeringsnivåer har Sverige tappat från en fjärdeplats till en femtondeplats, och ligger nu under genomsnittet.

Den höga nivån på 70-talet kan visserligen delvis förklaras med investeringarna i miljonprogrammet - men det räcker inte till att förklara hela tappet, menar Martin Flodén, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och ledamot i SNS Konjunkturråd.

Men kanske handlar det inte heller om ett aktivt politiskt val heller. Martin Flodén lyfter i stället fram en annan möjlig förklaring till den låga nivån: överskottsmålet och utgiftstaken i statsbudgeten. Regeringen har helt enkelt för svaga incitament att göra de lågsiktiga investeringarna i dagsläget.

LÄS MER: ”Regeringen skriver upp tillväxtprognos”

Men det skulle man kunna råda bot på genom att man kompletterar överskottsmålet och utgiftstaket med ett ”investeringsgolv”, menar Martin Flodén.

– Investeringar kan lätt bli bortprioriterade så som det ser ut i dag. Samtidigt finns en risk att man investerar mer i perioder bara för att alla säger att det ska investeras mer. Det viktigaste är att det förs en diskussion om vilka investeringar som verkligen behövs, säger han.

Vilken nivå på investeringar som är optimal är svårt att veta - Japans nivå på fem procent kanske inte är önskvärd i Sverige. Samtidigt som det finns en hel del anekdotisk evidens som tyder på att infrastrukturen i landet är eftersatt, kan det också tänkas att de andra OECD-länderna har en omotiverat hög nivå, poängterar Martin Flodén.

Men regeringen verkar ändå ha tagit till sig av den kritik som framförts. I vårbudgeten svarade man på kritiken, genom att lyfta fram jämförande siffror med andra länder i motsvarande situation som Sverige. Man poängterade också att investeringarna i till exempel väg och järnväg har ökat i absoluta tal under de senare åren. Snittet för satsningar på vägar ökade marginellt under den senaste femårsperioden, med 0,2 miljarder mer jämfört med de föregående fem åren. För järnvägar var ökningen tydligare, där det i snitt avsattes 5,5 miljarder kronor mer per år.

Som en kommentar till kritiken gällande den långsiktiga utvecklingen av Sveriges investeringsnivå skriver regeringen:

”De offentliga investeringarna i Sverige är inte låga jämfört med andra jämförbara länder. Även om investeringsvolymen nu är betydligt lägre än runt 1970 ligger Sverige väl till i förhållande till övriga nordiska länder och även jämfört med exempelvis USA och euroområdet. Sverige har dock tappat kontinuerligt i ranking i förhållande till andra OECD-länder sett till investeringarnas genomsnittliga nivå de senaste tre årtiondena”.

Så i Almedalen gick regeringen också ut med att man är beredd att sätta lite av de insparade resurserna i arbete, bland annat genom mer investeringar i just infrastruktur. Men även om Martin Flodén välkomnar att regeringen börjar ta tag i frågan, menar han att en del frågor fortfarande är obesvarade.

– Det är bra att man funderar mer på hur mycket man gör och hur mycket man vill göra. Men det saknas fortfarande ett tydligt ställningstagande om vad som är rätt nivå. Det återstår att se om man kommer att göra mer i praktiken eller inte, säger han.

GRAFIK: Här behövs pengarna, Borg

LÄS MER: ”Ingves och Borg i skilda världar”