Finansinspektionen träffar denna vecka bankerna för att diskutera ett tak för bolån. Det ska inte vara möjligt att låna till hela köpeskillingen utan bara till 75-90 procent.

Var gränsen slutligen blir kommer att få stor betydelse för bopriserna. Om det blir 85-90 procent påverkas inte priserna nämnvärt men blir det 75 procent så kommer många att inte ha råd att köpa bostad. Det pressar bopriserna nedåt.

Men det är inte säkert att det blir negativt för bankerna med ett lånetak. Detta lånetak gäller bolån, alltså lån med bostaden som säkerhet. Dessutom står det bankerna fritt att ge blancolån. Det är lån utan säkerhet och därför med högre ränta. I bostadssammanhang kallas det topplån.

Bankerna kan alltså fortsätta att låna ut mer om de vill och bedömer låntagaren som kreditvärdig. Och till en högre total ränta.

Ett alternativ som Finansinspektionen funderat över men inte föreslagit är någon form av krav på amortering. I många länder finns krav på att bolån ska vara betalade på 20-30 år.

Men i Sverige finns inga sådana krav. Det är upp till banken om man vill kräva amortering eller inte. Men om lånen betalas av så minskar ju ränteintäkterna och därför är det lätt att i Sverige få amorteringsfria bolån.

Så för bankernas del är det mer lönsamt med ett bolånetak än med krav på amortering.

Men vad är bäst för dig som bolånare? Att amortera är att minska sin sårbarhet inför framtida räntehöjningar. Just nu är amortering en av de absolut bästa sparformerna.

Amortering är också ett sätt att sänka lånen i förhållande till bostadens värde. Om vi bortser från marknadspriserna utan bara ser på det enskilda huset så faller huset i värde om det inte görs några nya investeringar, renoveringar och underhåll. Amorteringen skapar med tiden möjlighet till ett nytt bolån vid en större investering som till exempel bergvärme.

Det är inte hushållen och har aldrig varit hushållen som orsakat finanskriser. Det är inte heller hushållen som ger de stora förlusterna i bankernas balansräkningar. Tvärtom finns det inga som sköter sina lån så väl som hushållen när det gäller bolånen. Även om vi måste spara in på allt annat så sköter vi våra lån.

Ett tak för utlåningen straffar unga människor som måste tacka nej till erbjudande om jobb i Stockholm och dyra städer bara för att de inte har ett par hundratusen kronor sparade. Ställ hellre krav på att de börjar betala av lånet med en gång.

Med krav på amorteringar får vi också en dämpning på bostadspriserna men den är mer stabil. Det signalerar också ett sundare förhållande mellan spara och låna. Min minskas lånet så tjänar banken mindre pengar på det. Därför är det bästa för bankerna att vi har stora lån som vi troget fortsätter att betala ränta på år efter år.

Frågan är varför Finansinspektionen valde den andra vägen. Kanske ligger svaret i Finansinspektionens dubbla roll. Inspektionen ska både hjälpa bankerna så att vi har ett sunt och stabilt banksystem samtidigt som konsumentperspektivet också ska värnas.

Det pågår sedan en tid en kamp mellan Finansinspektionen och Konsumentverket om vem som ska ansvara för konsumentfrågorna på det finansiella området. Den kampen måste få en lösning så att all energi satsar på ett bättre konsumentskydd.

Men det är en annan fråga.

Till att börja med borde Finansinspektionen svara på varför lånetak är bättre än amortering.