Rättegången mot Thomas Jisander kunde i dag fortsätta efter tre veckors uppehåll. Tre förhandlingsdagar har fått ställas in sedan Jisanders advokat Leif Silbersky för första gången under 45 års yrkesliv tvingats sjukskriva sig för influensa. Nu måste rättegången förlängas för att allt ska hinnas med.

I dag hördes mannen som anställdes som vice vd i Trustor som vittne. Själv hade han upplevt sin roll som springpojke. Den enda riktiga arbetsuppgiften han hade haft var när han skulle försöka hitta köpare till två dotterbolag, AP och UP.

Med liv och lust hade han gått in för detta och till slut lyckats hitta köpare som betalade 900 miljoner kronor för bolagen. Men ännu 31 oktober 1997 var affärerna inte helt klara.

Tio dagar tidigare hade ändå motsvarande 21 miljoner svenska kronor betalats ut i provision till Thomas Jisander. Utbetalningen är en av åtalspunkterna i målet. Åklagaren, Berndt Berger, menar att Jisander lurat till sig dessa pengar utan att ha rätt till dem.

Vice vd:n hade själv hittat köparna och aldrig sett Jisander göra något med saken. På Silberskys fråga kunde han ändå inte utesluta att Jisander trots allt gjort något. Men affären var alltså inte klar när Jisander fick pengarna.

Jisanders pengar gick via Gibraltarbolaget Introcom som ägdes av vd:n i Trustor, Lindsay Smallbone. Introcom användes ibland för att förflytta Trustorpengar.

Enligt åklagaren, som menar att Jisander varit drivande och andreman i kuppen mot Trustor, förmådde Jisander Smallbone att göra utbetalningen utan att denne visste varför. Pengarna hamnade på Jisanders konton i Liechtenstein.

Vad som skett runt Trustor är egentligen inte föremål för någon större tvist. Parterna är däremot inte överens om när och hur och vem som känt till vad.

Advokat Silbersky har under rättegången systematiskt ifrågasatt åklagarens bevisning på formella grunder. Åklagaren har exempelvis tvingats ta fram underlag som bevisar att det också enligt engelsk lag är förbjudet att ta saker som tillhör andra och att översätta detta till svenska.

I går krävde Silbersky att få utrett om detta också gäller i Gibraltar. Åklagarens invändning att både Smallbone och pengarna fanns i London och att dessa skickats till Liechtenstein klingade ohört. Rätten ville nu att åklagaren ska lösa knuten och ta reda på om det är straffbart att ta saker också i Gibraltar.