De hårdaste stormarna är på väg in från öster. Det är de ryska virkestullarna, som är på väg att chockhöjas, och som om de införs kommer att lyfta taken av många nordiska och kanske framför allt finska pappersbruk. De höga virkeskostnader som det medför gör helt enkelt att flera bruk måste stängas. De som sitter sämst till är de finska företagen som börsnoterade M-real, UPM-Kymmene och Stora Enso samt det privatägda Myllykoski.

Situationen blir inte mindre ansträngd av att det samtidigt blåser allt hårdare vindar på många skogsindustriella delmarknader. Tuffast är läget inom tidningspapperssegmentet, men även på tryckpappersmarknaden generellt är det kuling, med risk för storm. Frågan är om eller hur stark återhämtningen av den närmast kollapsade marknaden för sågade trävaror blir.

Problemen med de ryska virkestullarna är kanske det mest illavarslande och då inte bara för skogsindustrin utan för den västliga finansiella kapitalistiska modellen som helhet, där de senaste årens råvaruboom flyttat förädlingsvärdet bakåt i tillverkningsprocessen. Det har skapat möjligheter för en stats- och auktoritär kapitalistisk rennäsans. (Även Kina passar in här, men där ”råvaran” istället utgörs av arbetskraft.) Mönstret är tydligt från hur Ryssland och andra länder tryckt ut utländska intressenter ur olje- och gasindustrin. Det förefaller uppenbart att ryssarna med Putin och hans kumpan och tilltänkta efterträdare Medvedev, som är ordförande för gasjätten Gazprom, vill genomföra en ”gazpromisering” av sina jättelika skogstillgångar för att skaffa sig kontroll över förädlingsvärdet i skogsindustrin.

För den nordiska och framförallt den finska skogsindustrin, som byggt hela sin kapacitetsexpansion i Norden under de senaste decennierna på att det ökade råvarubehovet skulle kunna tillfredställas österifrån, är det en katastrofal scenförändring.

Att detta sammanfaller med att delar av branschen har stora strukturella problem gör inte saken bättre. I fokus för står framför allt aktörer inom tryckpapperssegmentet, där tidningspapper ser ut att kunna stå för en efterfrågmässig rutschkana av nordamerikansk modell och där journalpapperssidan fortfarande brottas med stora överkapacitetsproblem.

De lönsamhetsmässigt svagaste och finansiellt mest belånade aktörerna, som M-real och Norske Skog, har obligationer som prissätts med en hög konkursrisk. (Kanske är riskerna överdrivna, men obligationerna framstår då som betydligt bättre placeringar än bolagens aktier.) Ryktena om att UPM-Kymmene och Stora Enso, eller Investor, i det här läget, skulle vara intresserade av att ta över Norske Skog är nog, (förhoppningsvis för aktieägarna i dessa bolag), gripna ur luften. För det är knappast givet att den traditionella medicinen om en ökad konsolidering är något som biter inom skogsindustrin. Utvecklingen på den nordamerikanska marknaden är belysande. För om Norske Skog och M-real ligger illa till så är det inget mot världens största tidningspapperstillverkare AbitibiBowater, där lönsamheten är riktigt usel och konkursrisken överhängande. Det hjälper inte att företaget kontrollerar runt 60 procent av den nordamerikanska produktionskapaciteten.