Fast när hon berättade för sin assistent att hon skulle intervjuas på temat Balans i livet möttes hon av ett litet skratt.

– Hon tänkte väl på allt resande förra året och hur det blev mer att göra här på kontoret, gissar Elisabeth Tandan.

Sitt första ett och ett halvt år som vd i Aktiespararna sammanfattar hon med att hon ”fått se Sverige”. Föreningen har 150 lokalavdelningar från Gällivare till Smygehuk, regionkontor i alla väderstrecken, 77 000 medlemmar och nästan 1 000 förtroendevalda. Då kan verkställande direktören inte bara sitta i Stockholm och basa för de 65 anställda på huvudkontoret.

Låt oss börja med att lista vad som kommer först i Elisabeth Tandans vardag: Barnen och arbetet. Nu är barnen hemma i Danderyd 11 och 15 år och ”har inte mamma som världens centrum längre”; hon kan ge sig själv egen tid. Samtidigt är det just familjen som fortfarande ringer och frågar: När kommer du hem i dag?

– Det hjälper mig att få en yttre struktur på dagarna. Annars kan jag bli sittande här för sent för många kvällar, konstaterar hon.

Ändå skrattade din assistent åt tanken på din balans – varför?

– Det är fortfarande svårt att gå hem i tid och komma iväg på träningen. Det blir lätt att de timmarna stryks. Men nu tränar jag varje söndag och ofta fredag eftermiddag eller lördag morgon också.

Det blir täta pass?

– Ja, för det måste bli när jag är ledig. Eftersom vi har en opinions-drivande verksamhet ska vi vara tillgängliga för journalister också – då kan jag inte bara vara borta.

På gymmet blir det alla former av maskiner. Elisabeth Tandan visar med armarna – drar uppifrån och ned, från sidan och in, nedifrån och upp. Hantlar och tyngder så både rygg och nacke, ben och mage tränas.

Är det verkligen så kul att det blir av?

– Ja, jag tycker det är jätteskönt och känner hur träningen påverkar både blodflödet och syresättningen. Jag blir mer klartänkt och effektiv om jag tar hand om fysiken.

Hon har lagt av golfen så länge och det är inte ofta hon rullar ut sin lila yogamatta hemma, erkänner hon. Snarare talar hon om att komma iväg på skidsemester – men säger i samma andetag att det inte ger samma avkoppling som när hon tränar för sig själv.

– Att jogga eller gå på gymmet är asocialt. Då gör jag något som är bara jag – och det är den absolut största lyxen: Att ha tid för sig själv. Det är ofta det man annars stryker först. Jag mår mycket bättre som person om jag får ha tid för mig själv.

Tiden använder hon för att skaffa sig distans till jobbet. Till reflektion, att hinna ikapp sig själv – ett sätt att hålla sig sann med sitt inre, försöker hon förklara.

– I en omvärld av väldigt mycket impulser är det lätt att tappa bort vad jag tycker, vad jag menar. Genom den här reflektionen hinner jag fundera på min egen hållning.

Sedan tillägger Elisabeth Tandan att det här kanske är den viktigaste aspekten av balans i livet – förmågan att kunna se sig själv och jobbet litet utifrån. Alla som har engagerande jobb vet hur lätt det är att bli uppslukad, påminner hon. Det finns alltid mera man kan göra.

– Vi borde sluta stressa över allt vi inte hunnit. Det är lättare sagt än gjort, jag vet. Men viktigt. Det gäller inte minst balansen – där ska man sätta realistiska mål som man kan uppnå. Annars blir man bara besviken på sig själv och får dåligt samvete, och då är man ju inte harmonisk, precis.

Ändå känner vi kravet att vi ska hinna precis allt i livet – även att ha balans, protesterar Elisabeth Tandan. Nej, det lyckas man inte med varje dag eller varje vecka. Det ska man inte ens försöka.

Titta istället tillbaka över flera år, råder hon. Då kommer de flesta att upptäcka att de gjort både det ena och det andra i livet. Fått med både familjeliv, intressen, vänner och träningspass.

Och det, tänker hon, kanske är en tillräckligt bra balans?