Regeringen har sagt sig vilja öppna plånboken något inför höstens infrastrukturproposition. Och det är ett besked som välkomnas av många organisationer och regioner i landet - mer än 500 miljarder kronor krävs för att bekosta några av de mest efterfrågade infrastruktursatsningarna i landet, visade SvD Näringslivs kartläggning i går.

LÄS MER: "Vägar och spår slåss om statens miljarder"

Men kanske är det inte brist på resurser som är det största problemet för landets infrastruktur. Det menar i alla fall Björn Hasselgren, transportforskare vid KTH och tidigare chef på Banverket.

- Jag tycker inte att det är givet att det ebart är ett resursproblem som det handlar om. Snarare handlar det om att staten är kvar i ett gammaldags anslagstänkande när det gäller infrastrukturen, man tänker som man tänkte på 50-60-talet. Det är alldeles för lite marknads- och kundfokus, säger han.

Enligt Björn Hasselgren finns det två sidor inom forskningen kring infrastrukturinvesteringar. Den ena förordar den typen av lösning som vi har i dag, med anslagsfinansiering från statligt håll. Den andra, som är vanligare i andra länder, fokuserar mer på intäkter från betalande kunder och investeringar från andra håll än staten. Enligt Björn Hasselgren skulle vi vinna på att få in mer av den senare varianten i det svenska systemet.

- När det gäller hur vi organiserar infrastruktur tror jag att det finns mycket att jobba med. Jag tror att vi även fortsättningsvis kommer att ha ett statligt inflytande i de väsentliga delarna av infrastrukturen, men också att vi får in andra aktörer, säger han.

LÄS MER: "Regeringen skriver upp tillväxtprognos"

Enligt Björn Hasselgren finns det gott om privata intressenter och pensionsfonder, till exempel danska, som är intresserade av att gå in i OPS-projekt (Offentlig och privat samverkan) inom infrastruktur.

- Fördelarna med OPS är att man får snabbare byggfaser och bättre effektivitet. Svårigheten är naturligtvis balansen mellan det offentliga och privata. Man vill inte ha en situation när privata entreprenörer inte tar någon risk men får hela vinsten, säger han.

Det finns också andra risker med att blanda in privata intressenter i infrastrukturinvesteringarna. Som exempel kan nämnas Arlandabanan, som kritiserats för att vara alltför dyr och att det privata bolaget bakom tågsträckan tjänar alltför mycket pengar. Den senaste tidens skandaler inom den upphandlade vården kan också ha fått en viss avskräckande effekt när det gäller motsvarande upplägg för infrastruktur.

- Det finns naturligtvis både möjligheter och risker med den här typen av upplägg. Och vi kommer säkert att få se några som är mindre lyckade - men det har vi också sett i offentlig sektor. Det är bara att titta på hur järnvägen har fungerat de senaste vintrarna, säger Björn Hasselgren.

Hitills har det funnits en ganska stor politisk försiktighet i Sverige när det handlar om att få in privata intressenter i infrastrukturen jämfört med andra länder, menar Björn Hasselgren. Men i slutändan kommer vi att få se en utveckling med flera aktörer bredvid staten även i Sverige, tror han.

- Det är jag övertygad om att vi kommer få göra. Vi är trots allt EU-medlemmar, och detta väsentlig del i EU:s politik på det här området. Och jag tror att vi har en del att lära av utlandet när det gäller det här, för att öppna upp för nya idéer och innovationer inom infrastrukturen. Jag har svårt att tro att vi kan hålla oss från det i framtiden.

GRAFIK: Här behövs pengarna, Borg

LÄS MER: "Ingves och Borg i skilda världar"