I slutet av september motionerade Vänsterpartiet om en välfärd ”fri från kommersiella intressen”. I texten hänvisas till en till synes bortglömd företagsform, aktiebolag med begränsad vinstutdelning.
”Företag som vill utveckla välfärden kan välja en särskild bolagsform där vinsten inte är styrande”, skriver Vänsterpartiet.
Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, drar sig till minnes hur den hittills ganska okända lagstiftningen kom till.
– Tanken var att mota Olle i grind och inte släppa in vinstmaximerande bolag i skolsektorn, säger Kjell Rautio.
I februari 2002 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning. Målsättningen var att ta fram en helt ny bolagsform för att möta näringslivets expansion i välfärdssektorn, i synnerhet inom skolan.
Efter fyra års arbete infördes till slut ett nytt kapitel i aktiebolagslagen, kapitel 32, om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Bolagsformen förbjuder utdelningar som överstiger en lagstadgad procentandel av det egna kapitalet.
I lagen föreskrivs ett tak motsvarande statslåneräntan plus 1 procentenhet, alltså knappt 2,5 procent enligt dagens räntenivåer. Men sedan den 1 januari 2006 har det varit närmast dödstyst om kapitlet, som mer eller mindre föll i glömska.
– De hann antagligen inte göra så mycket av den nya lagen innan de förlorade regeringsmakten 2006. Det förklarar möjligen varför så få utnyttjar den, säger Kjell Rautio.
I dag finns bara ett trettiotal så kallade svb-bolag i Sverige. Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega, suckar något när SvD Näringsliv ringer och frågar vad som hände med lagen.
– Tyvärr verkar frågan bli aktuell igen, säger han, och drar sig till minnes en hearing på regeringskansliet, där utredaren redogjorde för förslaget till den nya bolagsformen.
– Det var på Rosenbad. Almega var där, men också stora delar av den ideella sektorn, och när vi gick därifrån fick vi nästan trösta utredaren, för ingen ville ha det här. Ingen såg poängen.
Utredaren, Carina Gunnarsson, har en egen minnesbild.
– Vi hade en hearing, och från företagarhåll var man väl lindrigt intresserad. Det fanns en rädsla av att det här skulle utvecklas till någon form av krav för att få vara med och spela på den offentliga planen, säger Carina Gunnarsson, i dag ordförande i Arbetsdomstolen.
Något tvång kom dock aldrig till stånd, vilket bland annat ansågs ha kunnat ställa till problem ur ett EU-rättsligt perspektiv. Och att så få som 30 till 40 företag valt svb-bolaget som bas, är enligt Ulf Lindberg ett ”marknadsutslag”, ett tecken på att näringslivet helt enkelt inte är intresserat av bolagsformen.
– Det är egentligen äganderätten som är den viktiga frågan. Här föreskrivs hur den ska inskränkas, och det är nog det som är det stora problemet med bolagsformen, säger Ulf Lindberg, på Almega.
Kjell Rautio på LO tycker dock inte att svb-bolaget är ett konstigt väsen.
– Det är ingen ovanlig bolagsform. I exempelvis Danmark har man något som liknar svb-konstruktionen för utbildningssektorn.
