Ungdomar födda mellan 1985 och 1994 är nu på väg ut på bostadsmarknaden.

Men det är inte bara att flytta hemifrån eftersom det har blivit allt svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. De senaste åren har hyresrätter ombildats till bostadsrätter, framför allt i Stockholms län. Rivnings- och saneringskontrakt, som var vanliga förr, är i stort sett borta.

Dessutom har priserna stigit rejält. Bara på ett år har bostadsrätterna stigit i pris med 11 procent i genomsnitt, och det har även blivit svårare att få låna på banken.

I det här läget är det många föräldrar som kommer att gripa in och hjälpa sina barn ekonomiskt. Det framgår av en färsk rapport från Mäklarsamfundet författade av analytikern Claudia Wörmann.

”Givet att den allt sämre situationen för unga på bostadsmarknaden består kommer föräldrarnas boende- och ekonomiska situation vara avgörande för den kommande generationens etableringsmöjlighet på bostadsmarknaden”, heter det i rapporten.

Mäklarinsikt, Mäklarsamfundets undersökningsföretag, ställde frågan till medlemmarna, det vill säga fastighetsmäklarna, om det är vanligt förekommande att föräldrar hjälper sina barn ekonomiskt till första boendet. Två tredjedelar, 66 procent, av mäklarna svarade att det är vanligt.

I Uppsala län är det vanligast att föräldrarna hjälper sina barn med bostad, åtta av tio gör det. I Örebro län, där det finns ett stort bestånd av hyresrätter, är det minst vanligt att föräldrarna behöver bistå sina barn; nära fyra av tio gör det.

I Stockholms län bedömer fastighetsmäklarna att det är ganska till mycket vanligt att föräldrarna hjälper barnen ekonomiskt. I Skåne och Västra Götalands län är motsvarande siffror 63 respektive 60 procent.

Det är viktigt att ha en bostad, inte bara för att ha någonstans att bo. Den som inte har en bostad har svårare att komma in på arbetsmarknaden och vice versa.

”Det som gör de ungas boendesituation extra svår är att det många gånger krävs en fast bostad för att få arbete och tvärtom”, skriver Claudia Wörmann och noterar att omkring 24 procent av ungdomarna i åldern 15-24 år är arbetslösa idag.

Inte nog med att det är bostadsbrist på många håll i landet, 47 procent av Sveriges kommuner har bostadsbrist; nio av tio kommuner i storstadsregionerna saknar dessutom bostäder som ungdomar efterfrågar.

Claudia Wörmann har också gjort ett antal djupintervjuer med föräldrar och ungdomar, födda mellan 1990 och 1993. Ungdomarna var väl införstådda med att den första bostaden kan vara lite sämre. Många tänkte också att de kommer att dela lägenhet med några kompisar och/eller att de kommer att bo i andra hand.

Nio av tio unga tänka sig att bo i en mindre stad under förutsättning att man hade några kompisar med sig.

Av intervjuerna med föräldrar framgick att nio av tio kunde tänka sig att hjälpa barnet ekonomiskt till det första boendet.

En av de slutsatser Claudia Wörmann drar i sin rapport är att de curlande föräldrarna, som sopar banan ren för sina barn, ser det som sin uppgift att ordna bostad till barnen. Det kommer i sin tur att leda till ännu större skillnader mellan ungdomar och deras förutsättningar.

”De curlande föräldrarna ser det som sin uppgift att ordna bostad till barnen varför en ökad segregation är att vänta. De föräldrar som har den ekonomiska möjligheten kommer att på olika sätt hjälpa barnet till en egen bostad”, heter det i rapporten.

Ett sätt att få fart på rörligheten på bostadsmarknaden vore att bygga bostäder för 40-talister och därmed sätta igång flyttkedjor. Nyproduktionen bör också riktas mot unga människor. Inte minst bör de som bygger bostäder ta reda på hur folk faktiskt vill bo, heter det i rapporten.

”Givet alla de förutsättningar som enskilt och tillsammans försvårar unga människors etableringsmöjligheter på bostadsmarknaden i Stockholm såsom stor inflyttning, stor ålderskull, curlande föräldrar, liten nybyggnation, ombildning från hyresrätt till bostadsrätt och stigande priser på bostadsrätter så kommer framtidens boendesituation för unga att bli värre”, sammanfattar Claudia Wörmann.