Finanspolitiska rådet gör regelbundna granskningar av regeringens politik och delar ut ris och ros. Rådet ska vara opolitiskt och se till vad som är bäst för svensk ekonomi.

I årets rapport, som presenterades på måndagen, är både blomsterfånget stort och piskrappen många.

En av rosorna går till de hushållsnära tjänsterna, populärt kallat Rut-avdraget. Det tycker rådet är samhällsekonomiskt effektivt och det bör därför vara permanent. Däremot är det andra husavdraget, Rot-avdraget för renovering, ombyggnad och tillbyggnad inte lika effektivt och det bör omprövas när konjunkturen vänder uppåt.

Både Rut och Rot är i dag permanenta i lagstiftningen men de rödgröna har som vallöfte att ta bort Rut men inte Rot, alltså tvärtemot vad Finanspolitiska rådet föreslår.

Regeringen får ros för jobbskatteavdraget för att det på sikt bör ge mer jobb. Men det blir ris för att motivet till denna skattelättnad inte förklarats tillräckligt. Och rådet rycker inte att det ska sänkas för dem med högre inkomster, som de rödgröna föreslår.

Men rådet förstår också att många pensionärer är upprörda över att de inte får del av skattesänkningen. Tanken att pension är uppskjuten lön har rådet förståelse för och föreslår därför en övergångslösning där dagens pensionärer kan få en viss skattelättnad för den del som de inte fått jobbskatteavdrag för under sitt yrkesverksamma liv. Skattelättnaden ska vara knuten till födelseåret och därmed successivt fasas ut. Detta kan vara en modell som passar både alliansregeringen och de rödgröna som båda har föreslagit skattelättnader på pensionsinkomster.

När det gäller sjukförsäkringen tycker rådet att regeringen gjort rätt som angripit problemet med alltför långa sjukskrivningar. Men att regeringen har gjort det på ett förhastat och slarvigt sätt och behandlat många långtidssjukskrivna illa.

Arbetsmarknadspolitiken får mycket ris. Det har varit alltför lite arbetsmarknadsutbildning och alltför mycket jobbsökaraktiviteter och coachning.

Rådet menar att ungdomsarbetslösheten kanske betonats alltför mycket i debatten. Den är i samma storlek som vid andra tider av sämre ekonomi. Däremot kan vi notera att det går bättre för människor födda utanför Europa denna gång jämfört med krisen på 1990-talet. Däremot är det tuffare för lågutbildade.

Även när det gäller a-kassan finns brister. Men här gäller det framför allt kunskapen kring hur många som de facto har kompletterande avtals- och fackliga arbetslöshetsförsäkringar. Regeringen har ofta hänvisat till dessa försäkringar i debatten. Men rådet har gjort en egen enkätundersökning som visar på att ”förvånansvärt få” har ersättningar från dessa kompletterande försäkringar. Ris alltså till regeringen som inte tagit reda på hur det i verkligenheten förhåller sig.

Den allvarligaste kritiken riktar dock finanspolitiska rådet mot kommunerna. De måste lära sig att jämna ut inkomster och utgifter över konjukturcykler och inte räkna med att alltid få mer pengar från staten i dåliga tider. Regeringen måste därför påskynda arbetet med ett nytt regelsystem som ska hjälpa kommunerna att jämna ut inkomsterna över åren.

Finanspoltiska rådet är också djupt oroad över krisen i världen och menar att regeringen måste räkna med att vi har tuffa tider att vänta. Problemen inom euro-länderna är stora men det finns ännu större anledning att oroa sig för budgetunderskotten i USA, Storbritannien och Japan.

Det kan i sin tur påverka hela den internationella konjunkturutvecklingen negativt, menar rådet. Med andra ord så måste den svenska regeringen vara beredd på att på olika sätt stötta om krisen blir värre. Och därför ska pengarna användas med stor försiktighet nu och inte, i valrörelsen, lovas bort på permanenta ofinansierade reformer.