Göran Perssons pressträffar var ofta rena julafton för journalisterna med saftiga sågningar av allt och alla. Politiska rivaler, kända näringslivsprofiler och myndigheter – alla fick sig en släng av sleven när Göran Persson var på det humöret.

Som när Persson ombads kommentera finansmannen Mats Qvibergs avhopp från ja-sidan i eurokampanjen:

– Jag vet inte vem han är. Jag har aldrig sett karln, sade Persson vilket fick Qviberg att bli så kränkt att han började prata om ”vuxenmobbning” och ”Sovjet-light”.

Eller när han anklagade ägaraktivisten Christer Gardell för att vilja ”bryta sönder företag”. Eller när han uppmanade Statistiska centralbyrån att ta en time-out. Listan kan göras oändligt lång.

Men sedan Persson lämnade den politiska scenen har den här typen av fräna, i bästa fall fyndiga, kommentarer lyst med sin frånvaro från regeringen. Statsminister Fredrik Reinfeldt håller en retoriskt betydligt mer dämpad profil än sin företrädare. Dessutom delegerar han fler frågor till fackministrarna än Persson som gärna tog det mesta själv.

Men i takt med att finansminister Anders Borg har blivit allt mer varm i kläderna har hans konfrontatoriska ådra fått mer utlopp. Den här hösten är det särskilt bankerna som hamnat i skottgluggen. Flera gånger har han uppmanat allmänheten att ligga på sina banker så att de verkligen sänker boräntorna. Formuleringarna har inte sällan varit smått hotfulla:

– Godisskålen är inte framställd för att bankerna ska vara där och talla, sade han häromdagen efter Riksbankens rekordstora räntesänkning.

– Om de tror att de ska invänta bättre tider, så tror jag att de gör en allvarlig missbedömning, sade han apropå bankernas tvekan att gå in i garantisystemet.

Anders Borg har också varit mycket skarp i sin kritik av bland annat EU-kommissionen och Svenskt Näringsliv.

– Det gäller att stoppa dessa legioner av statsstödsbyråkrater, röt Borg i Bryssel apropå kommissionens bankstödplan.

– Ansvarslösa, kallade han Svenskt Näringsliv som pläderat för ett rejält stimulanspaket.

Att det är Anders Borg som sköter frontalangreppen är naturligtvis ingen slump. På det sättet kan Fredrik Reinfeldt behålla ett mer statsmannamässigt lugn medan finansministern är nere i ringen och svingar.

I en parallell till vicepresidentkandidaten Sarah Palin som kallade sig ”en pitbull med läppstift” kan man säga att Anders Borg har blivit regeringens kamphund med hästsvans.

Risken med denna taktik är dock att Fredrik Reinfeldt framstår som mesig i jämförelse med sin stridslystne side-kick. En Bosse Ringholm i den stores skugga. Sådana tendenser har redan börjat märkas. Nyligen utsågs exempelvis Borg till Sveriges mäktigaste av tidskriften Fokus. Statsministern hade petats till en lite förödmjukande andraplats.

Det skulle aldrig ha hänt på Göran Perssons tid. Visserligen försökte förre finansministern Pär Nuder någon gång markera mot sin lärofader Persson. Men varje gång blev han brutalt nedgjord och offentligt förnedrad vilket förstörde vänskapen mellan de två. Relationen statsminister-finansminister är alltid slitsam, och den riskerar att bli ännu mer så om nummer ett blir degraderad till nummer två.

Det finns dock flera viktiga skillnader som gör att man inte kan säga att Borg har axlat Perssons mantel fullt ut. En skillnad är att medan Göran Persson tog det mesta på volley och ofta improviserade fram sina elakheter, så har Anders Borg tänkt ut dem i förväg. När han förra veckan varnade bankerna för att ”talla i godisskålen” så upprepade han exakt samma, lite märkliga, formulering gång på gång.

Den största skillnaden är dock att Anders Borg ännu så länge passar sig för rena personangrepp. Just detta var ju Perssons paradgren. Särskilt de omtalade videodagböckerna var späckade med förklenande omdömen.

– Splittrad, okunnig och omogen (Gudrun Schyman).

– Bildt är så jävla dålig. Jag undrar vart han ska ta vägen, killen, sade han i klippet som kan ses här.

– Ingen större tänkare. (Mona Sahlin).

Den dagen vi får höra Anders Borg raljera över Urban Bäckströms storhetsvansinne, eller kalla Wanja Lunby-Wedin för ”betonghäck”, då får Fredrik Reinfeldt börja passa sig på allvar. Då vet vi att nummer två siktar ett snäpp högre, även i den formella hierarkin.