Trycket har varit hårt på Maud Olofsson den gångna vintern. Hennes misslyckanden kring elbolagen och Vattenfall har spätt på det kraftiga missnöjet med ministern, där det ställts avgångskrav intern i Centerpartiet. Maud Olofsson har konstant duckat och kommit med svävande svar. Men nu har regeringen beslutat att utreda prishöjningarna på elnäten, flera månader efter upprop i Aftonbladet/E24.

Kunder, från stora industriföretag till hushåll och branschorganisationen Svenskt Näringsliv, har rasat mot hur elmarknaden fungerar i Sverige. Att det råder ett illa fungerande oligopol verkar alla utom el-juntan – Vattenfall, Eon och Fortum – överens om. De tre bolagen har också i särklass sämst anseende i en ranking av storbolag i en rad olika branscher.

Ett av de värsta områdena är elnäten, där kunderna är chanslösa, och helt i händerna på områdets leverantör. Det har, föga förvånande, missbrukats. Både Eon och Vattenfall har höjt sina elnätspriser med över 30 procent de senaste åren. Att vara kund hos den tredje juntamedlemmen Vattenfall i Västra Svealand är 4 000 kronor dyrare än att vara kund hos det mindre alternativet Luleå Energi Elnät.

Elbolagen har som vanligt olika mer eller mindre fantasifulla bortförklaringar till de höga priserna. När det gäller elnäten har förklaringen varit att det blev dyrt att slå samman koncessionsområden för att utjämna kostnader mellan landsbygd och tätort. Nu säger Maud Olofson att hon ”ställer sig frågande” till att prishöjningarna ska bero på detta.

Så långt är allt väl. Men det är Energimarknadsinspektionen som ska utföra granskningen. Energimarknadsinspektionen lyckas ta en framstående position bland de mest ifrågasatta övervakningsmyndigheterna i Sverige. Inspektionen har till och med uppmanat elnätsbolag att höja priserna ännu mer, och verkar emellanåt snarare vara en adjungerad ledamot i el-juntan än en seriös övervakare.

Detta ställer höga krav på genomlysningen i hela den process som nu drar igång. Det duger inte att Energimarknadsinspektionen låser in sig i slutna rum med de stora elbolagen, och därefter bara meddelar ett beslut. Tvärtom krävs stor öppenhet, och att alla relevanta aktörer bereds ordentliga möjligheter att delta i utredningen. Det så kallade Elupproret kom exempelvis snabbt ut på banan på torsdagen med namn på olika instanser och professorer som bör tillfrågas i frågan. Men det är som sagt en rad olika organisationer och sammanslutningar som visat ett berättigat missnöje med situationen på elmarknaden, och som måste bjudas in i processen.