Det fina pensionsbygget riskerar att haverera på grund av de återkommande sänkningarna av redan intjänade pensioner som bromsen orsakar. Bromsen borde försvinna men politikerna kan inte fatta beslut om att skjuta till de pengar som skulle lösa knuten; då är man rädd att få en ny räkning så fort pensionärerna drabbas av ekonomiska bakslag.

KRÖNIKA: Dags att prata om din pension - blir det ostron eller blodpudding?

Nu har en övermodig utredare presenterat en lösning: effektivare skötsel av AP-fondernas medel ska klara skivan. Mats Langensjö föreslår i buffertkapitalsutredningen att fem fonder ska bli tre och det tydligaste tecknet på effektiviseringarna ska enligt Langensjö bli att bromsen inte inträffar lika regelbundet.

Langensjö pekar i utredningen särskilt på bristande samordning mellan de fem AP-fonderna och beräknar att detta kostar 250 miljoner kronor extra varje år. Han hyser också en from förhoppning om att avkastningen ska öka. Sparsamhet är en dygd och varje AP-fondskrona ska göra nytta men här måste man sätta saker i sitt perspektiv.

Det svenska pensionssystemet hade vid årsskiftet beräknade tillgångar på cirka 7 700 miljarder kronor och AP-fondernas totala förmögenhet står för drygt 10 procent av det. 250 miljoner kronor motsvarar i sin tur 0,03 promille, med andra ord en mycket liten fluga i en gigantisk pensionssoppa.

LÄS MER: Därför måste du jobba två år extra.

Faktum är att svängningar i AP-fondernas värde på 10-tals miljarder kronor under ett år har marginell inverkan på om bromsen slår till eller inte, vilket Pensionsmyndigheten också ofta påpekat när börsen rasar. Langensjös utredning kan möjligtvis fungera som en – ytterst tillfällig – utväg för politiker som vill begrava frågan om bromsens härjningar, men någon verklig effekt på hur bromsen slår mot våra pensioner kommer den inte att få.

MER LÄSNING: Utdrag ur Joel Dahlbergs bok Pensionsbluffen.