När kriserna dyker upp är det dock alltid någon annan som ska träda in och rädda branschen. Vem minns inte kraschen för den svenska varvsindustrin, stålverkskrisen och Saab?

Nu begär bland annat den svenska skogsindustrin att Riksbanken ska sänka räntan eftersom kronan blivit alltför stark i förhållande till euro och dollar. Det kan vara på sin plats med en liten historieskrivning:

För knappa fyra år sedan höjdes röster i Finland om att EU skulle tvinga Sverige att uppfylla sin del i anslutningsavtalet som förpliktar oss att införa euro som valuta. Skälet var att ”skvalpvalutan” kronan försvagades under den tilltagande finanskrisen i förhållande till den till synes starkare euron och därmed stärkte de svenska exportföretagens konkurrenskraft. Särskilt drabbade detta den för finskt vidkommande så viktiga skogsindustrin och i synnerhet de finska sågverken.

Finska sågverk, och tyska och österrikiska också för den delen, tvingades på kort tid lägga ner i takt med att deras svenska kolleger tog allt större marknadsandelar.

Det här hände efter några år kring 2005 då de svenska virkespriserna efter orkanen Gudrun pressats ner och fortfarande låg på en låg nivå. Följaktligen sågade sågverken för allt vad klingorna höll och lönsamheten var rekordartad.

Vad gör då sågverken i den här situationen? Jo, de ökar kapaciteten, bygger nya sågverk och höjer timmerpriserna. Många vill också försäkra sig om framtida timmerleveranser och köper rotposter för senare avverkning. Inte alla, men tillräckligt många för att det ska bli en egenhändigt skapad kris. Det hela kanske hade ordnat sig i fall finanskrisen gått över och konjunkturen i sågbranschens naturliga marknader i Europa hade tagit sig som beräknat och euron behållit sitt värde.

I stället övergick finanskrisen i skuld- och valutakris, där kronan plötsligt blivit hårdvaluta och efterfrågan på konstruktionsvirke för byggindustrin i princip helt försvunnit. Den efterfrågan är fortfarande till stora delar borta och priserna på sågade trävaror är låga.

Men sin vana trogen fortsätter sågverken att såga trots att lönsamheten är usel. I branschen brukar man tala om att sågverken sågar ihjäl sig. Krisen är dessutom inte ny. Den har funnits där i åtminstone fyrtio år, även om den sett olika ut i olika skeden.

I själva verket har de olika krisperioderna gjort att branschen haft ett ständigt förändringstryck över sig som drivit på strukturförändringarna och gjort den mer effektiv.

Att skogsindustrin begär statsingripande för att lösa sina hemkokade problem är inget nytt. Under tidigare lågkonjunkturer har branschen mer eller mindre framgångsrikt lobbat för allt från att slippa statliga ingripanden för att bromsa kapacitetsutbyggnader, avverkningsstyrning, devalveringar, statliga villkorade lån, förändringar i valutapolitiken och så vidare.

Att branschen nu begär att Riksbanken ska hjälpa till med att göra den svenska valutan svagare för att öka branschens konkurrenskraft följer snarast ett gammalt mönster.

I fall Riksbanken skulle följa industrins krav kan man räkna med att reaktionen från Sveriges konkurrentländer i EU inte blir nådig.

Nils-Olof Ollevik är reporter på SvD Näringsliv. nils.ollevik@svd.se